Resan hem gick bra. Hade bokat ytterplats och hade tur att mittenplatsen förblev ledig. När man tittar på kartan hur vi flyger ser det jättekonstigt ut, men när de visar globen syns det ju att det är närmaste vägen.

När man sitter där och ser på monitorn alla timmar man ska tillbringa i luften känns det hopplöst. När man landar fattar man inte att man förflyttat sig över en stor del av klotet och att det kan gå så fort.

Så nu sitter jag här i soffan i Strängnäs igen – nickar till titt som tätt – men, måste hålla mig vaken så att det kan bli en hel natts sömn. Om jag lägger mig nu, somnar jag utan problem, och vaknar efter några timmar och kan inte somna om igen. Så jag håller ut, nästan. En svensk deckare hjälper till och sedan ska jag svälja ett piller som främjar sömnen, så får vi se om det inte ska hjälpa till en normal natts sömn – sen får vi se hur det blir med jetlagen i morgon. Jag tycker det verkar smart – vet inte om min dotter håller med … 😉