Nu blev det som så många gånger förut – jag visste inte var jag var när jag vaknade… Visserligen tar det inte många sekunder för än jag fattar, men de sekunder det tar …

Efter en stund fattade jag att jag satt på vår altan, maken hade lockat ut mej med en kopp te, och jag kunde njuta av sommaren – tyvärr har fåglarna tystnat – men blommorna fanns där, även om del hängde på gärdsgården igår. Idag har samtliga tagit sej, det känns som när familjen hämtar sej efter en förkylning eller vad de nu drabbats av … fast egentligen  inte, men glad blir jag när blommorna blommar igen.

Så för någon timme så kändes det mysigt att kantklippa runt buskar och rabatter. Plocka utblommade blommor, samtidigt som tvätten för två veckor skulle komma i kapp. Dvs hänga kalsingar, trosor, skjortor, blusar osv, som varit i bruk de senaste veckorna. Till slut så var jag helt slut av att fixa allt detta. Precis då så hade maken fixat middag, som skulle grillas – vilket han numera klarar galant. Han serverade en god sallad därtill och sedan blev det några goda ostar. Vem har sagt att man inte kan lära gamla hundar att sitta …

Kvällarna börjar bli mörka nu, men de är ganska ljumma … Och det är sista dagen i juli – jag har inte ens fattat att vi lämnat juni …

Detta är min favorit,  Flitiga Lisa,  som jag tagit med som ett litet skott från Kapstaden …