Ja, nu sitter jag här igen – på balkongen… Jag får aldrig nog. Kanske för att jag förstår att det är vinter i Sverige – inte för att någon skriver och berättar – men maken brukar gå ner på internetcaféet och kolla in svenska tidningar. Då tittar han alltid på vädret och rapporterar. Själv sitter jagt här och väntar och tror att idag så skriver nog någon och berättar hur det är…
Idag visste jag inte om jag skulle gå tillbaka till kiropraktikern eller ej. Hade tid kl 13.15. Diskuterade med maken, som sa: ”Det är klart att du skall gå dit…” Jag var tveksam, men bestämde mej för att gå. På vägen passerade jag massageinstitutet för att fråga om min ring. De hade naturligtvis inte sett den, men de skulle ringa om de hittade den…. (Va´bra…) De skulle också ringa om de inte hittade den – ser fram emot det samtalet…
Jag kom till kiropraktikern en kvart för tidigt – med flit. När det är så varmt som det är nu, så vill jag vara i tid för att hinna svettas färdigt… Idag när jag kom dit så sa jag att jag var tidig för jag ville sitta en stund. Damen i receptionen såg ganska frågande ut, men hon ser inte så intelligent ut annars heller, så jag reagerade inte. Hade precis tagit fram en skvallerttidning – som jag försökt läsa vid flera tillfällen, men har alltid blivit insläppt för tidigt. Idag så frågade hon om jag bara var på besök? Nej, jag har tid om 15 minuter… Då sa hon att det är i morgon… Men jag stod på mej, för jag visste att jag hade rätt (som alltid, 😉 …). Hon insisterade, och hon hade sin dator, jag skulle ta fram min almanacka – som natruligtvis låg kvar hemma… Men jag vet att jag hade rätt, för det sista min plågoande sade i fredags var: ’vi ses på måndag…
Damen i receptionen var artig och undrade om jag ville se honom idag eller komma tillbaka i morgon. Eftersom jag visste att jag skirvit in ett annat möte i morgon samma tid – så sa att jag gärna träffar honom idag. Då kom adonis/plågoanden själv ut och sa att jag kunde träffa honom direkt om jag ville… Och det ville jag.
Har jag berättat att han är en av de attraktiva från det manliga släktet…? Och hur fånig man känner sej som medelålders (svettig) tant när han knölar ihop mej och bräcker och bryter med hjälp av sin egen kropp. Jag förstår varför man skall behålla kläderna på, inte ens dansmusik – som Hasse o Tage gav som ursäkt för uppträdandet på dansgolvet – skulle ha hjälpt i vissa brytnings – eller är det bräcknings rörelser… Fast, det är nog mer behagligt på dansgolvet – romantik eller annat är nog det sista man tänker på när man ligger där med benen under hakan, armarna spretar hit eller om det är dit… Struligt är det i alla fall… Så säger han – andas in ett djup andetag – andas ut – och då! då vet man att nu försöker han knäcka ryggraden och det nästa är att försöka att inte ramla ner på golvet… Vilket man inte gör – fattar inte hur han orkar hålla emot. Sedan är det bara att försöka få armar o ben i läge igen och hämta andan… Ja, ungefär så går det till….
Idag så frågade han hur det var, han såg lite orolig ut och jag svarade hur det var – så sade jag till honom att idag fick han inte sätta några nålar… Då protesterade han och sade att de gör faktiskt nytta… och det gör de antagligen, men… Han kände efter ryggraden och sedan tog han fram en massageapparat istället – den gjorde nog samma nytta – det var i alla fall behagligare – även om det var genom blustyget.
Sedan buntade han ihop mej lite grann, han var mycket försiktigare idag, men faktiskt var att idag kände jag mej nästan som vanligt igen – så trots allt så skall han ha en eloge… Men han såg lite orolig ut när han ställde en del frågor och talade om att nu kunde han inte göra mer. Jag sade att det kändes ok och att han var förlåten för i fredags… 😉 Och det är han. Jag får fortfarande tänka på vad jag gör, men det verkar som om han fått ordning på ryggen igen…