Vi var vakna i normaltid och vi hade bestämt att vi skulle ha frukostmöte. Dvs tre systrar och maken. Vi skulle gå igenom vad som skall göras i stugan denna säsong. Vi försökte ordna i angelägenhets ordning. Lite svårt då allt verkade mycket angeläget. 

Men mest akut är att lyfta den del av stugan som har råkat ut för frost”skjutningar” de senaste – ja, drygt tjugo åren. Det verkar ha avstannat nu och vi åkte in till stan för att hyra en domkraft. Vi passade också på att köpa en röjsåg, här hinner vi inte vända ryggen till innan det vuxit upp något sly på ca 1½ meter.

Det var inte helt självklart att köpa denna röjsåg – det fanns bara ingen på de butiker vi besökte. Till slut träffade vi på ett biträde som själv köpt en röjsåg, som hon var mycket nöjd med, och tipsade oss på att åka till Granngården/Lantmännen. En butik vi inte ens visste att den fanns. Där började vi trevande titta på modellerna. En ung man kom fram och frågade om vi ville ha hjälp. ”Ja, tack!” Vi förklarade vad vi skulle använda den till och han tog fram en broschyr och förklarade lite. Vi såg antagligen ut som fågelholkar, så han sa att han skulle hämta en på lagret – vilket han gjorde. 

Han packade upp den och förklarade en massa – och  – ja, det var nog vad vi behövde. Men den var dyr, tre gånger så dyr som vi räknat med. Maken påpekade att med det priset så borde han kunna göra något på priset. Jo, han skulle nog kunna skicka med en bensindunk. Maken frågade om det ingick hörselskydd och skyddsglasögon. Det gjorde det inte, men det skulle han nog också kunna bistå med. Och så frågade han om vi ville att han skulle sätta ihop den åt oss. Ja, tack – igen!  Det fanns tre funktioner att välja mellan: Röjsåg, klinga och trimmer. Vi tyckte det var en bra idé om han monterade röjsågen – och tur var det. Det sparade oss många timmar. Han fyllde bensin och visade oss hur man startade och stannade.

När vi betalade så hittade jag sköna arbetshanskar i skinn vid kassan och letade fram ett par i makens storlek. Jag skulle precis leta fram ett par i damstorlek, när maken säger: ”Jag antar att dessa också går med i priset”, vilket de gjorde. Men då sade min anständighet stopp – så det blev inga damhanskar. Vilket jag ångrade då vi kom tillbaka till stugan …