Idag hade vi kärt och trevligt besök. Makens gode vän, som tyvärr inte finns bland oss längre, har en son och han kom till oss med sin familj. Fru och liten son, som snart fyller 3 år. De kom med ”stora båten” dvs Strömma Kanal som avgår från Nybrokajen en gång om dagen.

Barnet lystrar till det vackra, förnäma namnet Edward, en smart liten kille. Kul att ha omkring sig. Han frågade direkt om det fanns ett lekrum här. Det har vi inte, men flera lådor med leksaker. Han blev överlycklig över de bilar som finns kvar sedan barnbarnen var små. Särskilt bärgningsbilar – han ska bli bilbärgare har han sagt.

Vi hade fruktansvärt varmt, och man orkade knappt äta. Men vi pratade desto mer. Det var hyfsat nere på ”gräsmattan” vid hammocken. Jag lade ut en filt för gossen att sitta på och leka med bilarna. Litar inte på att fästingarna är döda – plockade två på mig själv för några dagar sedan. Jag trodde det var ok att gå barfota igen på döda gräsmattan, men någonstans lurade de. Har inte gått barfota här på flera år.

Nu har de åkt tillbaka med stora båten, men på vägen bar vännens son upp de jordsäckar vi bara orkat få upp halvvägs – bara så där. Ok, han medgav att det var tungt i denna värme. Men, nu ligger de här uppe. Tack!