Egentligen orkar jag inte skriva här i kväll, men jag är alldeles för trött för att lägga mig. Kroppen skriker efter spikmattan (!) Själv vill jag bara vara – inte göra någonting.

Vi har tillbringat dagen på vedbacken … Vet inte hur många som har erfarenhet av det, men ni som har det vet vad jag talar om. Vi har en vacker, men gammaldags vedbod. Den är byggd av stockar och dessa är sammanfogade på gammalt vis. Det är luftspalt emellan så att veden ska torka, och den fungerar verkligen så – veden torkar alldeles utmärkt. Men, vi som ska förse denna vedbod med virke borde vara ca 120 cm långa. Nu är det inte så, vi är betydligt längre och måste ta ett stort kliv över tröskeln, samtidigt som vi ska ducka för att inte slå i huvudet. Detta går bra i ca 15 minuter – men efter två dagar …

Nu är all ved på plats, dvs. de gamla vedklamparna som legat i boden i många år och som skulle klyvas, kastades ut på backen, klyvdes och kastades in igen och är nu prydligt staplade. Vi fick hjälp av en annan kusin, bror till Kusinen, som tog ner några träd som han sågade i bitar och levererade, dessa är också kluvna och staplade. Det rör sig om många vedträn och det känns i kroppen. Kusinen, maken och jag har gjort ett hästjobb – om vi får säga det själva.

Verkstaden ringde och talade om att de inte fått delarna som de behövde och vi kan inte få bilen förrän i morgon. Vi hade planerat att resa tillbaka till Stockholm i morgon bitti, nu får vi se hur det blir. Jag skulle gärna sitta kvar här och bara spela på läppen i några dagar, och nu har vi ju ved …