Ikväll har jag suttit och lyssnat på Spanarna och Lördagsintervjun och samtidigt försökt att välja bort och redigera bilder från Star for life – kommer inte att hinna få in några ikväll, alldeles för många att välja mellan. Vill hålla mina nya vanor att komma i säng tidigt (kört för i kväll) och stiga upp tidigt – kommer i alla fall upp tidigt de flesta morgnar.

Aktiviteterna fortsätter, har ångan uppe men känner att nu får det gärna vara vila som gäller. En hängmatta på balkongen kanske, som vaggar sakta – hjärnan och musklerna kan lägga av för några timmar för att vakna utvilade igen. Det händer inte ens i drömmen. Hade en konstig, stressig dröm i natt, riktigt otäck på slutet – spökerier – och de var så verkliga att det tog en stund innan jag fattade att det var en dröm. Var helt slut när jag vaknade. Det blev ingen morgonpromenad och strax före 10 kom maken och frågade om jag inte skulle göra mig i ordning.

Jag skulle på Indaba – en afrikansk konstmässa. Kl. 11.00 skulle vi damer träffas, men jag var beredd att hoppa över. Drömmen hade fortfarande inte släppt greppet, var så trött. Jag kom iväg, det var rena infernot de två första timmarna. En biljettkö som var nästan 100 m, men effektiv och det tog inte mer än en halvtimme så var vi inne. Har för första gången löst pensionärsbiljett … Hävdade för mina väninnor att jag fortfarande inte är pensionär – det gäller att hålla på månaderna här. Blev upplyst om att det är 60 som gäller i SA. Med lite pirr i magen sade jag ”Pensionär, tack”. Kassören såg inte ett dugg tvivlande ut och begärde inte legitimation. Vet inte hur jag ska förhålla mig till det …

Vi gick in och jag var beredd att gå ut igen – så mycket folk, så många skolklasser. Vi försökte hitta ett ställe att ta in en kopp kaffe och studera den tidsskrift vi fått med program och översikt av utställarna. Helt klart var att det inte var för att dricka kaffe som man var där, tog en bra stund innan vi hittade ett ställe där man kunde köpa en mugg. Under tiden passerade vi många ställen där man kunde dricka vin, brandy och allehanda drinkar. Vi lyckades få ner rumpan på en bänk – det var många fler som tänkt som vi – och njöt av en kopp stärkande kaffe i pappersmugg.

Framför montrarna var det dubbla led, vi följde med strömmen, efter några timmar började skolklasserna troppa av och vi fick så smått översikt av vad som ställdes ut. Afrikanskt hantverk är så enastående. Allt från smycket av gamla veckotidningar (fantastiskt vackert och så lätt), tovad ull, smycken av metall, trä, plastkulor osv. Själv blev jag innehavare till ett halsband och örhängen i etsat strutsäggskal. Låter kanske konstigt, men jag tycker att det är mycket vackert.

Vi drev omkring några timmar, då jag inte kom ihåg att ta en enda bild – har inte lärt mig att komma ihåg telefonen. Det blev en lugn och avkopplande – mycket sen lunch – på en restaurang utanför utställningen …