Inpackat och klart, nästan …

img_1594.jpg
Kritvitt bandage och skinande blankskurad hud …

Trodde att jag skulle vara väldigt nervös i morse när jag vaknade en timme innan jag satt klockan på ringning. Jo, det var jobbigt att ligga kvar i sängen och tänka, så halv sex klev jag upp. Jag drack te och läste en bok, för Svd har inte lyckats med att få tidningen dit vi vill, den här gången heller. När maken ringde i går och påpekade att vi inte fått någon tidning, så fick han veta att det inte var registrerat. På onsdag skall vi få den – vi får se.

Jag läste igenom mitt papper igen med förberedelser inför operationen och då läser jag att jag skall tvätta av underbenet med tvållösningen på kvällen innan och så på morgonen efter … Ingeting om att jag behövde tvätta mej från topp till tå – två gånger … Hur korkad får man bli, det var på tvåförpackningen som den informationen fanns … Ja, nu är jag i allafall ren från topp till tå – jag tyckte faktiskt att det var lite överdrivet för en fotoperation … 🙂

Jag kom till kliniken och fick min slurk lugnande, tio minuter senare fick jag gå in och klä av mej och ersätta kläderna med en morgonrock och sedan blev det britsen i operationssalen. Då var klockan tjugo över åtta, det lugnande hade inte tagit än, men jag var ju inte så nervös längre. Man tvättade foten omsorgsfullt med sprit, doktorn och de två sköterskorna på sej sina sterila kläder. Doktorn kom med sin spruta … han började sticka och böka med sprutan, kan inte påstå at det inte kändes, men inte heller så illa som jag trott. Antagligen hade det lugnande fungerat, för jag kunde titta på. Jag såg till o med hur nålen satt kvar i foten, när han bytte refill, jag som tuppar av vid blodprov … 😉 Tån var alldeles uppsvullen av de två sprutor med bedövningsmedel som han sprutat in, och de olika hålen syntes ganska tydligt, men inga problem med att titta. Kaxig värre – ha, ha …

Jag undrade just om jag skulle våga titta på under operationen, när man trollade fram en arm och på den hängdes en fiffig duk upp – den hade en gummiruta med ett hål, där jag skulle sticka in foten, och sedan var hela jag, utom halva foten, som var föremål för allt detta, under det gröna skynket. Jag tog fram min ipod för att lyssna på min bok och kände att det var nog lika bra. Men jag hann inte höra mer än det första kapitlet så var det klart … 50 minuter tog det från det att jag gick in till operation till jag gick ut i vilorummet. Maken hann inte med, så jag fick vänta på honom.

Nu sitter jag här med foten i vädret och det har gått bra idag, de enda problem jag haft är med sendrag i benet – och inte kommer jag ihåg någonting av boken … 😉

4 reaktioner på ”Inpackat och klart, nästan …”

  1. Jag fnittrar fortfarande när jag tänker på hur du var så duktig och tvättade hela dig – så ren har du aldrig varit! 😉 Hoppas du nu får sova i natt och att sendraget ger med sig!

  2. Jo tack, nog är jag ren alltid – imorgon skall jag smörja in mej med något fuktgivande – det känns lite blankt och torrt …

    Har precis svalt ett starkt piller som doktorn gav mej, så det blir nog sova av … 😉
    M

  3. Marie, marie,
    tänk vad det av en tå kan bli,
    man kan ju fortsätta att försöka vara rimsugen,
    men kul att det nu är gjort och att du inom en nära framtid är fit för nya äventyr med promenader utan kalle ankaskor.
    Ingrid har ju redan ”snackat med dig” så hon är säkert uppdaterad. Som den mussla hon är skall jag försöka att ”mjölka henne på information”. Jag har dock förstått att allt gick bra.
    och på köpet kanske du får besöka ett SPA
    (dåligt rim igen)
    Kram
    Olle

  4. Hej Olle!
    Rimma på du, jag blir så glad av dina rimm (skall det vara ett eller två m? borde jag veta…)

    Tyvärr lär det väl bli ”Kalle Anka-skor” ett tag till … Men sen …
    M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *