Natten var intensiv – jag drömmer… Jag är med om de mest dramatiska händelser. Skulle kunna försöka redogöra för dem, men det skulle bli så konstigt. Men i stora drag så flyttar jag hela tiden, och det inte utan stora besvär… Jag är inte ensam, många av er, mina vänner – som kanske också läser detta – är med. Kan tala om att för er är det inga bekymmer, problemen uppstår bara för mej… 😉

Idag hade vi lite på agendan, och vi klarade också av en del. Men det uppstod nya bekymmer. Vi skall ju försöka förlänga vårt visum här. Utan att behöva resa till Mocambique. Idag fick vi tips om hur det skulle kunna gå till. Då blev vi varse om att det måste ske imorgon!! Och några mil innåt landet. Så maken ringde vår biluthyrningsfirma – långt efter kontorstid – och de skulle kunna fixa bil i morgon förmiddag – om de nu är där. Vi har ju haft problem förut… Vi får se hur det går.

Imorgon skall också Yvonne komma, vår maid. Hon har varit julledig men skall nu åter komma en gång i veckan för att städa. Vi är ju vana vid att någon städar varje dag, så Yvonne kommer inte att vara arbetslös. Men planeringen är väl inte den bästa, ingen av oss kommer att vara här. Visserligen behöver hon inte hjälp med städningen, men vi skulle ju kunna leka arbetsledare …

Innan vi visste om detta så tog vi det lugnt. Maken läste tidningen, jag var inne på nätet via den oskyddade trådlösa uppkopplingen, som datorn sökte upp av sej själv. Jag vet inte hur det går till. Men jag får en fråga om jag vill ansluta till detta nätverk, och jag svarade ja… Det hoppar upp o ner. Men när det är upp är jag glad. För då kan jag chatta och inte minst kolla på svenska tidningar. Det kan jag ifs göra med vår mobiluppkoppling, men det kostar massor…

Den största händelsen idag var att sopbilen kom. Barnbarnet Jenny älskar när sopbilen kommer, men hos henne sker det på torsdagar, här på tisdagar. Här tar det dessutom mycket längre tid, är fler soptunnor och fler sopgubbar…

Många är dom, både gubbarna o tunnorna…