Tittade på en spelfilm/dokumentär om J F Kennedy i kväll. Det vill säga handlingen spelas av skådespelare, men vissa dokumentära klipp är infällda från verkligheten. Den handlade egentligen om Osvald, han som anklagades för att ha gjort det. Ska man tro på den här filmen var det så – men man kunde ju aldrig få ett erkännande. Det var intressant att se hur mycket man visade från hans liv. Detta har jag aldrig läst något om. Synd att filmen gick så sent – var nog många som missade den. Folk, dvs normala individer, sover vid den tid filmen visades. Och i min generation är det antagligen många som skulle ha velat se den. Mycket intressant och många minnen – trots att det är 51 år sedan. Inte mycket i min ålder …
Underligt hur handlingen i filmen förde mig tillbaka till den tiden. Hur många andra minnen som dök upp, men framför allt den känsla – kanske ska man kalla det för tidskänsla – som bara ”brakade” in i bröstet. Hur man tänkte på den tiden, hur det fungerade, normer och inte minst närvaron av de stora, mäktiga männen i världen. Hotet, rubrikerna, de onda och de goda. De vuxna som var allvarliga ibland och man förstod inte alltid varför, det var viktigare att lyssna på Tio i topp. Vilken färg singeln hade när man fick möjlighet att köpa en. Idolbilderna som dök upp i bl.a. Bildjournalen. Vi hade fullt upp med att vara tonåringar, ett relativt nytt begrepp. Det var så mycket modernt som kom under samma tid, allt utvecklades så fort, samtidigt som allvaret mullrade i bakgrunden.
På något sätt trodde man på att de ”goda” skulle segra över de ”onda”. Så sköts J F Kennedy och det blev en osäkerhet som smög sig in. Inget var självklart längre. Det fick vi leva med i hela mitt unga vuxna liv – självklart har det påverkat mig och min generation. Det blev mer och mer avspänt i världen, muren föll och vi blev en enda stor familj – nåja – men många trodde nog så. Inte minst många politiker i vårt land och vi behövde inget försvar längre … Jag tillhör de skeptiska som är kritisk till att vi minskat mer och mer på vårt försvar, men vad begriper väl en gammal tant. Men allt upprepar sig, eller …?