Istanbul – 20 år sedan …

I morse när jag vaknade var det inte helt fel att upptäcka att vi var i stan. Det må vara hur mysigt som helst ute i stugan, men nu är det höst och jag uppskattar att ha WC inomhus och slippa ge mig ut i mörkret … 😉

Jag kom också ihåg (före maken) att vi har 20-årig förlovningsdag. Kanske inte så mycket i vår ålder, men vi fattar inte vart dessa år har tagit vägen och när de blev tvåsiffriga. Samtidigt så känns det väldigt länge sedan, man märker att ”åren sätter sina spår” när jag tittar på bilderna från den dagen. Då befann vi oss i Istanbul. Vi förlovade oss på Bosporen, men det tog några vändor för vi ville vara ensammma. När det hela var klart så var vi på den arabiska sidan och vi fick hjälp med att någon tog foton på oss efteråt.

Men så kom kvällen, hade vi varit någon annanstans hade det kanske blivit en kort förlovning – det var första gången jag var ordentligt arg på min, då blivande, make … 😉

Han hade pratat och planerat att vi skulle äta vår förlovningsmiddag på en speciell restaurang, som han varit på året innan och han tyckte den var så fantastisk. Jag ville att han skulle beställa bord, men han tyckte inte det var nödvändigt, och envis som han är så blev det som han ville. Först samma dag, på eftermiddagen ringde han äntligen för att ordna ett bord, men det var – naturligtvis – fullsatt. Jag konstaterade att jag ju inte kunde åka hem, så jag funderade starkt på att spola ner ringen i toaletten, men insåg att det knappast skulle fungera. Kommer inte ihåg hur vi försonades, men antagligen gjorde vi det och och vi hamnade på en restaurang där man öste upp iransk kaviar ur en stor skål och formade en fisk (!) till mej och sjöfungfru till blivande maken. Då var han förlåten.

Kommer inte ihåg så mycket mer från den middagen, mer än att vi satt många våningar upp i restaurangen med en fin utsikt över Istanbul. Efteråt tog vi en promenad över ett torg och där stoppade vi mynt i en telefonautomat och kunde ringa till skogen i Hälsingland och gratulera min mamma på hennes födelsedag. Detta var långt före den digitala tekniken (man hörde hur samtalet kopplades genom olika mekaniska stationer …) och långt före mobiltelefonernas tid. Ja, det var nog väldigt länge sedan, 20 år – men vart tog den tiden vägen …?