Så är ännu en julafton över. Dagen började med regn utanför fönstret – hurra … Låter kanske konstigt, men det är nog det närmaste julstämning, vad gäller vädret, vi kan komma. Det innebar att det var mulet och vi kunde tända stjärna, julgran och levande ljus och man såg dem. De försvinner annars in i det otroliga ljus vi har här, det underbara ljus som vi älskar att vistas i under den mörka årstiden i norden.
Det var också roligt att kunna klä sig lite fin, inte bara det ”skynke” jag levt i den senaste veckan. För maken är det dock ingen skillnad. Han införde kortbyxor och kortärmad skjorta för flera år sedan. Det lever han numera i året runt, utom några få dagar.
Vi började dagen med risgrynsgröt och vörtbröd med skinka. (Jo, det blev en limpa som är ätbar …) Då håller vi oss mätta många timmar och jullunchen flyttades fram till middagstid idag. Dagen har varit en härlig slappardag. Det blev några timmar i köket. Jag stekte kycklingbitarna till våra vakter. De brukar alltid få en liten påse på julafton, juldagen och i nyår. Dessutom hade jag bestämt att baka några kokostoppar – kan ju inte äta mitt vetebröd, men kände att jag ville ha något – om vi nu skulle få tid att titta på Kalle Anka. Jag ska nog inte baka mer … Hilda kom och hälsade på med sin väninna som ev ska hjälpa oss, hörde inte klockan – maken påpekade att det pågick något i ugnen – en timme senare … Jag försökte mig på att rimma och lyckades med tre rim, det säger inget om kvaliteten på rimmen. Maken misslyckades totalt, dvs han skrev inte ner en bokstav. Han är förlåten, jag fick bl.a. en bok av Gunnel Jönsson + tjusiga örhängen …
Vi ringde till barnbarnet i Sverige, de har ju nästan samma tid. Vi fick vänta till kvällen innan vi kunde ringa barnbarnen i USA. Det är lite fascinerande, faktiskt, att med så många timmars mellanrum får uppleva barnens förväntningar inför tomten. Än så länge tror de – säger åtminstone de äldsta, men jag kommer ihåg själv från den åldern. Man vill så gärna tro och tar till sig allt som talar för. Vi får se hur det är nästa år, och om den yngste får behålla sin tro när stora syster ändrar uppfattning. Men som den storasyster jag är så minns jag att det var så roligt med tomten och hur jag gjorde allt för att mina småsystrar skulle fortsätta tro. Har också pratat med syster i Göteborg – det är fantastiskt med Skype.
Vi öppnade de kära julklapparna (bl.a. foton) från barnbarnen och en fantastisk blombukett levererades. Resten av dagen har ägnats åt att lyssna på svensk radio. Bl.a. Barnen ringer till Tomten. I år var det Sven Wollter igen, han hade skärpt till sig lite – men har en bit kvar … På kvällen blev det Radio Minnen för hela slanten. De hade verkligen plockat ihop program i vår smak, vi är så nöjda med dagen/kvällen. Hoppas att vakten också blev det då han fick den obligatoriska lilla påsen med grillad kyckling, godis, saffransbröd (han skulle bara veta vilket besvär …)m.m.
En liten glutt blev det också av Midnattsmässan med Påven, men vi trodde att de låg en timme efter oss, vilket de inte gjorde. Vi hann i alla fall se den vackra kyrkan och den ”skruttiga” påven – man fick köra honom på en vagn – men det såg rätt värdigt ut. Nu har maken lagt sig och jag borde göra detsamma. Som vanligt – jag har inte tid att sova, så mycket jag vill hinna med …
