Det blev ingen julotta, men flera andra fina program frånSveriges Radio. Vädret var bättre så det blev en promenad längs stranden och sedan hem igen för att fortsätta lyssna på radion. Jag, som är van att vara upptagen med något hela tiden, tog äntligen tag i ett garn – som jag köpt för många år sedan och som bara legat här – vi har aldrig suttit stilla så länge förut att det varit någon idé att ta fram det.

Vet inte om man i SVerige uppskattar Sveriges Radio som det borde uppskattas. Vi uppskattar oerhört att kunna ta del av programmen här på andra sidan jordklotet, klassen på programmen står högt över det vi har tillgång till.

En av våra gäster som vi hade dagen före julafton påpekade: ”Ni tittar inte mycket på TV, va´!”  Detta sa han när han såg vår lilla TV, inköpt -94, en liten apparat med två antenner som spretar. (Då man fortfarande frågade om vi ville ha färg eller svartvit …) Och vi svarade att det gör vi inte – det finns inget att titta på – trots 4 kanaler. Även om man abbonerar på satelitkanalerna (vilket vi gjorde i Ghana till hutlöst pris), så finns det inget att se om man inte är extremt sportintresserad, och det är varken maken eller jag.

Kvällen avslutades med glada skratt till Mrs Bucket’s otroliga förmåga att röra till det för sig. Det är en konst att vara rolig och att inte gå över gränsen till det fåniga, vilket hon klarar galant …

Den här stod utanför porten när vi kom hem …