Så var det då dags, SWEA:s julmiddag. Vi hade hyrt bil, så jag plockade upp vår nya swea och vi satte fart mot Stellenbosch. Våra gubbar skulle samåka lite senare och ta med sig öl, vin och snaps (som maken blandat med den äran). Innan dess hade jag tillbringat morgonen med att svära över de två sömmar som skulle bort – vilket jag också lyckades med. Vet inte om jag skrivit att täcket skulle ingå i lotteriet, vilket jag i ett svagt ögonblick lovat. Det tog längre tid att ta bort dessa olycksaliga sömmar än att sy hela täcket … En nyttig läxa.

 

På min lott, vad gällde maten till julbordet, låg att koka 60 ägg, som skulle halveras och gulorna skulle blandas med majonnäs och senap. Låter kanske jätte enkelt, men inte när gulan sjunkit till botten, i stort sett i alla ägg, så några halvor kunde det inte bli – trekvarts på sin höjd … (Men det var inget fel på smaken och alla gick åt.)

 

Vi kom på plats, det var rörigt, men trevligt och efter några timmar var allt på plats och gästerna kom. Jag tror att jag kan skriva att det blev mycket lyckat … Alla var så glada när de gick hem, maten var god, makens snaps gick hem mer än väl och Lucia fick alla att tystna. Jag vill gärna tro att det var i beundran … 😉

 

Vi var tre mogna damer som draperade oss i vitt, med lucia krona, glitter och stjärngossemössa på huvudet. Lucia sången spelades på ”grammofon” och alla höll andan medan vi skred in. Vi verkligen skred mellan borden och bjöd på lussekatter till kaffet. Vi kände nog alla att det faktiskt var Lucia. Trots fel dag och brist på unga flickor … Men vår lucia var faktiskt mycket vacker. En mogen herre till o med frågade efter vem hon var … 😉