Yvonne kom idag, jag börjar få dåligt samvete – berättade jag att hon är gravid? Fick veta i förra veckan, från agenten som rekommenderade henne, att hon är i 7:e månaden. Hon är ju ingen slankis precis, men att hon var gravid skulle jag inte ha misstänkt. Idag såg man en liten tillstymmelse till mage och då kändes det jättefånigt att hon skulle städa vår lägenhet o putsa fönster. Själv skulle jag till kiropraktikern och sedan satt jag med mitt – icke kroppsarbete…

Jag gick som sagt till kiropraktikern, han heter van As i efternamn… En kul yngre man som böjer mej lika lätt som en fjäder, att det sedan knakar o brakar lär höra till. Efteråt så skall jag stå upp på golvet och så tittar han förväntasfullt på mej och undrar hur det känns… Hans blick ser verkligen förväntasfull ut och jag vet inte vad jag skall svara… Jo, det är väl ok, försöker jag få fram, men han vill höra mer… Hur säger man det när det känns ok… inga sensationer, som förra gången då jag hade svårt att hitta balansen på huvudet under några sekunder.

Idag sade jag att jag måste ha massage, eftersom mina axlar är stenhårda o värker. Då fick jag sätta mej på bristen, han nöp lite i ena axeln, och sedan tog han fram en massageapparat och körde en stund – utanpå tröjan. Hos en kiropraktiker klär man inte av sej… Sedan fick jag lägga mej på britsen och han kände i nacken och knäckte huvudet åt båda hållen. Jag har precis läst en roman där huvudfiguren råkade ut för en olycka och det var så viktigt att inte röra på huvudet för att personen inte skulle bli förlamad… Så gissa vad jag hann tänka… Det brakade till duktigt och obehagligt åt båda hållen, det blev bra på den ena sidan, men den andra är nu mindre bra… Så det får jag leva med till på måndag då jag skall träffa honom igen…

Ser inte riktigt fram emot dessa möten, tycker faktiskt det är obehagligt när han säger att jag skall andas in och sedan andas ut och då vet jag att han knäcker till… Men jag blir lite imponerad av mej själv, visste inte att jag var så böjbar, eller är det töjbar… 😉