Idag har jag besökt en sydafrikansk polisstation. Blev artigt mottagen och ombads att sitta ner och vänta. Den vänliga, kvinnliga polisen var upptagen med två personer. Efter en stund pekade hon att vi skulle gå till disken – det var en man med några stjärnor på axelklaffarna som kom. Jag talade med honom och beskrev mitt ärende. Han såg ut som en fågelholk. Jag funderade på hur dåligt mitt engelska uttal kunde vara, men hur svårt kan det vara att säga på engelska: Jag vill anmäla mitt kreditkort som stulet … Vid ordet Creditcard himlade han med ögonen, upprepade ordet som om han aldrig hört ordet förr.  Jag upprepade mitt meddelande flera gånger och han himlade med ögonen varje gång – creditcard … ???

Så pekade han att jag skulle följa med, han gick ut bakom disken – själv skulle jag gå genom en sidodörr. Vinkade till maken att han skulle komma med. Vi hittade gubben och klättrade upp några våningar i huset. Där kom en ung man med en bunt ”filer”, dvs mappar i snusbrunt. Bunten var ca ½ meter i höjd. Det var tydligen honom vi skulle tala med. Den unge mannen vinkade med mig och vi gick in i ett rum där det var två skrivbord vända mot varandra. På det ena lade den unge mannen ifrån sig sin hög, vid det andra satt en annan ung man. Vid ett kaffebord satt en tredje man och åt mat från en ”takeaway”-kartong. Det var säkert 35 grader varmt i rummet och luktade ”äcklig” mat. Ni vet hur mat i ”andra hand” kan lukta osmakligt.

Jag stod i dörröppningen och undrade vad som skulle hända, där fanns ingen besöksstol. Skrivbordet var belamrat med högar med bruna mappar och nu ökades dessa på med den halva metern han tillfört. Det tog säkert 10 minuter, han sorterade, jag tittade på medan jag sakta drog mig centimeter för centimeter ut mot korridoren igen för att slippa värmen och den äckliga matlukten.

Den unge mannen, antagligen en civilklädd kommissarie eller nåt – han hade en revolver i bältet – sorterade i sakta mak och till slut var alla mappar lagda i rätt hög – får vi hoppas. Han vände sig mot mig och ställde sin fråga om varför jag var där. Jag upprepade att mitt kreditkort var stulet. Då gick vi ner för alla trappor igen och in i ett rum med en träsoffa, en dator där någon stod och arbetade. Jag fick sätta mig på soffan och berättade återigen. Ok, sa han och så gick vi tillbaka ut i den första allmänna lokalen. Han förklarade ärendet för en ung polis i uniform. Den unge polisen fyllde i uppgifterna från passet. Han var helt ok och ställde vettiga frågor – till skillnad mot sin överordnade, som satt vid bordet bredvid och som inte vet vad ett Credit card är …

När han var färdig var två A4 sidor ifyllda för hand + 2 försättsidor. Då frågade han om jag kommer att få tillbaka pengarna. Jag svarade att om jag får kopior på rapporten så hjälper det. Jag fick skriva på och han stämplade med sina stora stämplar, sedan gick han till en annan byggnad och tog kopior.  Jag måste säga att jag gillade denne unge polis, liksom hans lika unga kvinnliga kollega – deras chef – han duger nog bara till att putsa sina stjärnor på axelklaffarna.

När det hela var klart promenerade, ja, mer staplade vi till en av våra favorit restauranger – dit vi alltid promenerade förut, särskilt på söndagarna för att lyssna till deras reggae band. Vi tog varsitt glas vin och några samosas. Sedan blev det bussen till Waterfront, vi hade planerat att se La La Land. Det gjorde vi också. Första halvtimmen undrade vi hur den kunde vara så rosad – faktiskt lämnade 3 besökare lokalen, men det fick de ångra, för sedan kom filmen igång. Det var en härlig film om man gillar musik, fantasi och romantik.

Vi avslutade dagen på den första restaurang vi kom i kontakt med när vi var här 1993 i maj. Den har i alla år varit ”vår” restaurang. Hildebrand, en av Waterfronts äldsta restauranger. Men, den är inte längre vår favorit – de gamla ägarna har sålt, våra servitörer och servitriser som vi lärt känna genom åren är borta. Hela atmosfären är borta. Den är nu förvandlad till något som tilltalar turister/ungdomar – ja, jag vet inte ens om de är tilltalade. Tråkig matsedel och ingen atmosfär. Massor med fluffiga kuddar, men vad hjälper det om service och mat är tråkig och atmosfären saknas. Undrar hur det är för alla gamla trotjänare, vart har de tagit vägen? Flera av dem var med från 1993, den tidigare ägaren månade om sina anställda. För vår del blir det nog bara att sitta ner för en drink i fortsättningen, de har trots allt Waterfronts bästa läge, men lunch – den får bli på annat håll. Tråkigt, ja …

Slog upp vad konvolut  betyder:

konvolut

konvolut (även: kuvert, omslag, hölje, hylle)

Dessa konvolut kan – om de används på rätt sätt – bidra till att främja miljövänliga odlingsformer och minska odlingstrycket på känsliga jordar.

Jag syftade på mina dokument från polisen – trodde man kunde kalla dem för konvolut …