Klockan kvart i sju i morse så hittade jag mej själv sittande på mattan i rummet och jag lekte med lego.Det tog en stund innan jag förstod att jag faktiskt deltog, ja, jag satt faktiskt och byggde på en slags måntraktor eller liknande, med massor av pinaler och griparmar. Ritningen var från 70-talet och när den var färdig så visade barnbarnet noll intresse… Däremot var den enkla gaffeltruck, som jag byggt ihop på två minuter, av allra största intresse.
Jag vecklade ut mej själv och kunde förse mej med en mugg te, som intogs sittandes i en fåtölj. Barnbarnet pratade och frågade oavbrutet – men han krävde inga svar, så både han och jag trivdes. Han, på golvet, med de gamla legobitarna på och jag, i en fåtölj, med honom.
Sonen, barnbarnets far, kom för att hämta honom, men han hjälpte samtidigt maken att frakta över den vedklyv som vi köpt. Den vägde bly, men är värd sin vikt i guld. För två veckor sedan tog vi ner tio träd på tomten och de ligger där uppkapade i ”vedstora” längder. Eftersom det är en bergstomt, så är det inte bara att ta hand om det, man skall vara bergsget också. Maken, som nästan knäckt ryggen på allt bärande i uppförsbacke, för att klyva för hand, kan nu bara ställa upp denna klyv där ”stumparna” ligger och klyva dem. Sedan är det bara att stapla o låta dem torka och han kan bära upp pö om pö.
Barnbarnet Leo kom in och sa till mej: ”Farmor, nu är jag vuxen. Jag har lagt upp en hög och nu behöver jag en tändsticka så jag kan elda upp dem…” Och han hade faktiskt lagt upp nykluvna vedträn i en hög. Han hade frågat maken vad han skulle göra med de vedträn som ”kom ut” från vedklyven, och maken svarade att de skulle eldas upp… 😉
Vädret var underbart, lite blåsigt men varmt… Jag hann tvätta undan flera maskiner och få det torrt. Jag tömde också en av dammarna, det tog lite tid då det visade sej att den innehöll massor av dagsländelarver, jag försökte spara så många som möjligt, men om det hade varit mygglarver …
Här Janne, en till som skall klyvas…
Vilken skillnad mot att använda egna muskler…
Jag kan själv…
Hej då Farmor…