Hela dagen har TV sänt samma sak om och om igen. Kusin var med under några timmar, när vi fick klartecken på att tågen gick igen bestämde vi en avgång och hon kom iväg. Vet också att hon nu är hemma.

Jag har haft apparaten på, tittat om och om igen … till slut orkade jag inte längre. Det fick bli en inspelad engelsk deckare i stället. Programtablån var inte så upplyftande.

När deckaren var slut slog jag på kanal 1. Klockan var kvart över tolv – då pågick filmen om Karen Blixen. TV-tablån stämmer inte för fem öre. Fanns inte någon uppgift om det, inte ens på SVT:s egen sida. Sur blev jag. Hade gärna sett filmen från början. Fantastiskt att få återse hennes farm, den känsla jag fick när man fick se landskapet, människorna och faktiskt också buskaget jag tog skott från och som jag håller liv i än … Vilken känsla …

När filmen tog slut – ganska snart, såg bara de sista 10 minuterna – hamnade jag i en dokumentär om fyra åringar som skulle framföra ett julspel. Det blev en helt underbar avslutning på en ganska dyster dag …