Nu har vi klarat av resan. Lika gruvsamt varje gång innan det bär av. Under tiden den pågår är det bara att gilla läget. Vi hade tur med anslutningar och avgångstider. Maten ombord var bra på båda sträckorna, men att de blivit korade till bästa flygbolag två år i rad märkte vi inte så mycket av. Personalen på den första sträckan var orutinerad och den unga dam som servade oss var inte ens trevlig. Hon drog inte på smilbanden en enda gång.
Plus för att de delade ut riktiga hasselnötter efter start, då brukar det komma en drink strax efter. Jag sparade mina tills drinken – men den kom aldrig, efter ca 45 minuter kom maten (mycket god). Där satt jag med mina nötter …
Vi bytte i Istanbul och samma sak igen, det kom ingen drinkvagn, bara nötterna. En alldeles utmärkt middag, som avslutades med ost. Jag svalde ett sovpiller och maken fick väcka mig när det var dags för frukost. Den var också helt utan kritik – som man serverade för många år sedan, innan det börjades spara. Numera slänger man ut en inplastad brödbit, nej vi fick omelett mm. Kan det kanske vara det som gjort att de blivit bästa flygbolag två år i rad – att den eller de som avgör blev så glada över att få äta gott och rikligt – eller är det något som bolaget bara skriver i sin egen reklam.
Planet var överfullt, det gick inte att pressa in en enda kabinväska till. Charterresorna har hittat till detta bolag också. Samma hände med vårt tidigare bolag och efter det blev det mindre och mindre benutrymme, man drog in på nattväskan, måltiderna krympte och frukosten förvandlades till en inplastad macka.
Vi landade på tid utan missöden. Tullen släppte förbi oss och det var tur, för nu har man utökat vad man inte får ha med. Av det vi alltid haft, och hade nu också, var kryddor och hårdost tillagt på listan. Kryddor kan jag kanske förstå, men hårdost. Till med USA tillåter det …
Det var i vilket fall ljuvligt att kliva ut i solskenet, transporten till stan fungerade direkt, vakten kände igen oss och innan vi ens hunnit leta efter nycklarna kom han, öppnade och hjälpte till med bagaget. Med sitt stora, varma, leende kände vi – Afrika – nu är vi här igen …
Jag frågade i taxin om maken ville så vad med mig, om duvorna hade tagit sig in och häckade på balkongen, eller inte. Han trodde inte, det då vi ju har täckt den med ett stort nät. Men jag trodde att det skulle nog inte hindra dem – vilket det inte gjort heller. (Glömde ta en bild). Under nätet, som var täckt med träck, var det två ungar och en vuxen duva. Man såg knappt balkonggolvet för allt träck …
Vi visste inte i vilken ände vi skulle börja, satte oss ner i fåtöljerna innanför dörrarna och tittade på dem. Den vuxna fågeln lämnade dem inte, men det verkade som om de var flygfärdiga. Jag åtog mig att kliva utanför dörren och lossa på nätet så att de kunde flyga iväg. Med plastpåsar på skorna klev jag ut, maken stängde snabbt för att inte en massa dun skulle virvla in. Jag hann inte ens öppna en hörna på nätet så försvann den vuxna fågeln – hann inte ens se var den tog sig ut. De två ungarna var skiträdda och flaxade runt, fjädrar yrde, det var tur att maken stängt balkongdörren. Jag började haka av nätet och lyfte bort så mycket att de stackars ungarna kunde fly. De kunde flyga, ganska bra egentligen, men eftersom de inte fick bestämma tidpunkten själva så försökte den ene att landa på garageväggen. Vi såg inte hur det gick, men tror att det gick bra.
Erbjöd mig att sanera balkongen, men gick först ner till grannarna under och varnade för att det kommer att rinna smutsigt vatten, sedan satte jag igång. Det var äckligt. Nätet lades i soppåse, en spackel fick fungera som golvskrapa och efter en timme var det mesta borta. Skurade två gånger med klorin.
Tursamt nog fick vi tag i vår Hilda igår. Vi ringde på porttelefonen, men hamnade hos en annan dam. Hon visste vem Hilda är och släppte in oss. Vi knackade på Hildas dörr, hon var hemma, vi var nog lika glada alla tre att vi sågs igen. Hon visade oss fotografier hemifrån Zimbabwe och tursamt nog, för oss, så har hon två dagar i veckan fria. Vi behöver inte så mycket hjälp, men hon behöver pengarna. Nu är det bestämt att hon kommer till oss på tisdagar och torsdagar. I dag är det torsdag och hon har gjort sitt första pass, bl.a. skurade hon balkongen en tredje gång, den var alldeles vitlöddrig. Hoppas att grannarna under inte var hemma. Det kändes i vilket fall bra att ha henne här igen. Hon har varit med oss i många år och det känns tryggt. Hon städade undan det lager av damm som samlats på allt. Vi kan också göra det, men vi känner oss inte bra, maken och jag , vi har båda dragit på oss rejäla förkylningar med halsont och orkar nästan inget. Nattflygningen och all stress hemma innan avresa har antagligt påverkat (kanske för många kryssningar …). Det har hänt flera gånger idag att jag har somnat sittande, det hör till ovanligheterna, jag som knappt kommer i säng för allt som jag vill göra.
Det är varmt, har varit över trettio grader idag och är i skrivande stund (kl 20 sv. tid) fortfarande 24 grader. Försökte i går kväll att skicka sms till barnen för att tala om att vi var på plats. Tror inte att det gick iväg, vaknade efter några timmar sittande med telefonen i handen. Maken sover redan och det ska jag också göra.
Det där jag skrev om att jag skulle sitta på balkongen med ett glas vin och lära mig telefonen, det kommer. Jag började i vilket fall min vistelse här på balkongen, men med helt andra uppgifter …
