Livligt igen … | Marie Wiberg

När jag vaknade i morse var jag lite yr i huvudet, ja, det började redan igår då jag gick till sängs. Hela rummet snurrade en stund. Eftersom det fanns kvar i morse så kunde jag sitta stilla och bara be om allting. Maken sprang och servade mej. Det varade nu inte så länge, vi skulle in till stan, men först skulle vi möta svärdottern och barnbarnet. Han skall vara med oss i två dagar. Det känns roligt. Det var visserligen livligt tidigare och vi har behövt våra lediga dagar, men det blev ju, som jag skrivit tidigare, också väldigt tyst och lungt. Idag blev det lite liv i igen.

Nu har vi återigen hela golvet med lego, barnbord o stol och potta o badbalja i badrummet. Mat på bestämda tider, även om han fick äta själv i kväll och makens och min middag försköts med ett par timmar, det blev nästan vickning av den. Men samma liv i luckan är det inte, det är ju bara en och han satt så tyst o lekte med lego ett tag, jag fick titta flera gånger om han var kvar … Vi satt i samma rum. Så jag spelade helt enkelt en barnskiva, det gillade han och sjöng med i de låtar han kände igen. Sedan fick han syn på det lilla kastspö som vi köpt tidigare, och som dotterdottern var så förtjust i. Det var ingen skillnad på honom, han blev eld o lågor och släppte alla legobitar och sedan var det fiske för hela slanten i en timme – minst. Han fiskade inne, han fiskade i dammen, han fiskade på berget och nere i ”skogen” hos maken, som drog grenar. Om det inte varit middagsdags och sedan sängdags, så hade han väl fiskat än.

Vi har nu en lång lista på vad vi skall göra imorgon, men framför allt så har jag lovat att vi skall fiska nere på bryggan, i det ”stora havet”, som barnbarnet säger. Då vill han ha krok, men vi får se …

Sniglarna? dem har jag glömt …