Har försökt att starta mitt liv med tidiga morgnar och tidiga kvällar. De få dagar jag hållit på har resulterat i tidiga morgnar, men fortfarande sena kvällar … Varje kväll försöker jag att komma isäng tidigt – men när det är 24 grader och bara så skööönt på balkongen, så nänns jag inte lägga mig. Ikväll är det en sådan kväll igen. Det var likadant i går, men vi hade bestämt att vi skulle ta en promenad uppåt berget i dag på morgonen, jag satte klockan på ringning. Och vi kom faktiskt iväg – jag med mina stavar. Det var så lite folk, så ingen skrattade. En Sankt Bernhardshund – i form av en fem-månaders valp, kom dessutom fram och ville hälsa. Han tyckte inte om värmen – det var faktiskt varmt redan då.

Maken har tagit en del foton under promenaden idag, men jag orkar inte ladda in och titta på dem. Får se om jag godtycker imorgon 😉 .

Vi kom hem och åt frukost och fixade diverse saker, sedan tog vi en kort promenad – utan stavar. Maken undrade varför jag inte skulle ha dem – men det gäller att skilja på motion och vardagsliv. Det blev en lunch ute och sedan åter hem för att fortsätta med allt som sysselsätter oss. Börjar förstå vad folk menar med att pensionärer inte har någon tid …

Vi hade faktiskt bestämt oss för att titta på en rulle i kväll, men jag övertalade maken till att vi skulle sitta på balkongen och bara njuta. Vi har ju haft ovanligt kallt här också de senaste månaderna, så det känns igen ifrån Sverige – det gäller att passa på att njuta när det är varmt. Det gäller också att passa på innan alla måsar invaderar grannhusens tak. De har varit här i omgångar den sista veckan – även om de inte är här i ikväll – men när de kommer så blir det ett himla liv. Lustigt nog så är cikadorna helt tysta ikväll. Vill gärna tro att det är så, och inte att det är så att jag inte längre kan höra dem, liksom med syrsorna i Sverige. De försvann för några år sedan …

Och idag är det Rut som har namnsdag, Grattis!! …