Solnedgången från köksfönstret …
Första tisdagen i månaden då har vi Swea-lunch – det hade vi idag också. Vi träffades på ett svenskägt ställe som heter Ridgemore Villa. Ägs av Christopher Bailey och drivs av hans bror Peter Bailey – eller hur det nu är. Trevligt var det i alla fall. Peter bjöd oss på ett otroligt gott rosévin när vi kom. Han visade oss runt på hotellet och det var fantastiskt fint, enkelt men elegant. Vi minglade en stund innan alla kommit. Vädret var härligt och det var dukat ute under en pergola med vinrankor.Väl hemma så uppdaterade jag Sweas hemsida med en del av bilderna – om det nu är någon som tittar, hm … Har kommit underfund om att inte ens medlemmarna i styrelsen har en aning om hur de kommer in, eller ens intresserar sig. Känns ju väldigt uppmuntrande med tanke på hur många timmar jag ägnat åt att lägga in hela programmet och inbjudan i våras till regionmötet.
Nu håller jag på att uppdatera med text och bilder om vad som hände … Det tar en oerhörd tid att välja bilder, fixa skärpan och färgerna till det bästa, förminska och ladda upp på servern. Min egen hemsida är rena barnleken jämfört med det program som vi använder inom Swea. Att få samma stil och storlek på bokstäverna är ibland helt omöjligt. Jag får klippa ut, klistra in i word, kopiera och lägga tillbaka, och – i bästa fall fungerar det. Annars är det bara att deleta och börja om från början i en ny textruta, eller ladda upp en ny bild med annat namn – om det är den som krånglar. Kontentan är att – det tar många timmar ….
Hänger ni med. Inte?, det gör inte maken heller – han blir bara nervös, och jag blir trött …
Swea lunch – trevligt med massor av prat …
Damerna poserar villigt …
Två gamla kompisar, Peter och Rickard …
Solnedgången från rummet …
Det är faktiskt nymåne, även om ni inte ser den …
Hallo syster!
Då ska jag uppdatera dig om Richard. Han leder ett program som heter Postkodmiljonären. Man kan vinna på sitt postnummer, om man går med och betalar 150:-/mån. De skänker åxå pengar till Unicef och en massa andra organisationer. Å alla blir lyckliga………
Kramar
Kicki
Jaha …
Förstår att det var något extra – damerna var i extas. Men kanske det berodde på att han var en otroligt charmig kille, dessutom. Han var, i mitt tycke, väldigt trevlig …
/M