gå och lägga sig när det är tropisk värme ute på balkongen. Där är det ljuvligt att uppleva den – här inne är den inte alls lika mysig. Maken har lagt sig under ”vispen” som går på högsta hastighet. Dvs en takfläkt som viftar runt den varma luften.

För några dagar sedan var hösten här – det var tofflor, fleeceväst och värmeljus som gällde. Värmen kom igår. Vi tog vår vanliga lördagspromenad längs havet, men orkade inte fullfölja – för varmt. Det fick bli vattenställe en stund innan vi tog oss upp i stan och gick tillbaka på skuggsidan. Maken lade sig ganska tidigt, själv satt jag på balkongen och lät mig översköljas av de ljumma vindar som svepte in -+27 grader. Underbart – eftersom vi nu räknar dagarna innan vi tar på oss de varma kläderna för hemresan till Sverige.

I morse vaknade vi till samma värme – med strömavbrott …! Då vet man inte: är det fel i vår lägenhet – den är ju ganska gammal, trots allt. Är det fel i huset – som ju är gammalt (vi hade ett stort elfel för någon månad sedan och som gjorde att vi hade en extra elkabel från gatan i flera månader). Eller är det de planerade strömavbrott som elbolaget hotat med i flera år eftersom de inte har skött om driften/elnätet som det ska.

Med 27 grader så gäller det att inte öppna kylskåpet i onödan. Jag har dessutom inhandlat kycklingfilé, som skulle tillagats igår – men det var för varmt – vi var inte hungriga.

Det var stor uppståndelse i huset – det var nämligen bara halva huset, vår sida inklusive hissarna, som drabbats. Man väntade på vår ”husförman” som var på väg. En förståsigpåare sade att det nog antagligen var någon som slagit av ”switchen”, men man får inte gå in i det utrymmet – så han kunde tyvärr inte hjälpa. Antagligen var det så enkelt, för efter två timmar kom strömmen tillbaka. Och konstigt hur snabbt man anpassar sig igen. Det är ju en självklarhet att ha ström – eller …?