Många steg har det blivit …

Idag har vi flängt runt i SF, fötterna är alldeles slut. Maken och jag var inte riktigt överens om hur vi skulle göra, det började med att han tyckte det var onödigt att köpta dagskort – vilket jag insisterade på. Vi hade fått information i hotellets informationsdisk om att man kunde köpa detta kort ombord på bussar o spårvagnar. Så vi hoppade på en buss, och där kunde man inte köpa dagskort. Maken tyckte att vi kunde betala biljetten, vilket han gjorde och vi kunde åka några kvarter innan det var ändhållplats. Då var vi någonstans i finanskvarteren … Jag vägrade att betala igen för att åka några kvarter tillbaka för att köpa dagskortet. Vi hade nu spenderat halva avgiften för ett sådant … 😉

Vi hamnade i China Town igen då vi åkte den klassiska spårvagnen och hoppade av uppe på höjden. Vi kände inte för att äta kinamat igen, så vi travade o travade och hamnade så småningom i den italienska stadsdelen. Då var vi så slut att vi satte oss på första bästa restaurang, sedan såg vi flera andra mysiga, men då var vi mer än mätta. Vi beställde in pizza, och vi fick varsin halva med hem, som vi skall knapra i oss i kväll. Men när vi skulle köpa en flaska vin, i kvarteret vid hotellet backade vi. Den billigaste flaskan kostade 120 kr …

Vi gick upp på hotellet och vilade fötterna och bestämde oss för att ta spårvagnen åt något håll för att kunna se om vi hittar en billigare butik. Vi har ju ett dagskort som vi lika gärna kan utnyttja. Vi åkte spårvagn i några kvarter i motsatt riktning och precis när den stannade vid en hållplats låg där en vinbutik. Så nu har vi en flaska vin till maten och maken fyllde på med några plastflaskor som skall med hem, hmm …

De traditionella gamla spårvagnarna …