Nu har jag kommit fram till mitt resmål och sitter i Kalifornien. Resan gick bra, men var stundtals ganska tuff. Satt innanför en grinig tysk gubbe, som inte hälsade tillbaka när han satte sig, var jättesur när jag ville gå på toa. Inte ett ord på 8½ timmar – reste mig bara en gång – men solen sken och det gick förvånansvärt bra …
De amerikanska säkerhetskontrollerna är inte roliga, liksom den långa kön till passkontrollen – ca 1 timme tar det. De har nu flera uppsättningar med fingeravtryck och foton på mig – både ansikte, genomskärning framifrån och underifrån där man får stå bredbent. Känns inte trevligt och samma varje gång. Ingen är intresserad av att titta på mitt inresetillstånd – jo, incheckningen på Arlanda. Det är väl flygbolaget som inte vill frakta en passagerare som inte har inresetillstånd. I USA verkar de mer intresserade av om vi har färsk frukt med oss – de går runt med frukthundar, men inte knarkhundar – i alla fall inte de gånger jag rest …
Några passagerare hade glömt sig och hade bananer. En hann trycka i sig sin innan de kom fram till honom – men han fick kryss i tullpapperet i alla fall. Lite längre fram låg en banan på golvet … För första gången hade jag med mig en banan på en resa. Kan ibland inte äta maten på resorna till USA. Den hade legat och skavt i väskan från Arlanda, och jag var lite nervös att hunden skulle känna rester av lukten av den, även om bananen var uppäten sedan några timmar och skalet ordentligt lämnat till flygpersonalen. Det blev lite mankemang på annat håll när hunden passerade och jag slank förbi …
Dottern och dotterdottern stod och mötte och det kändes skönt att äntligen vara framme. Det är en lång resa med två byten, och det sista flyget på 4½ timmar är jättejobbigt. Det var knökfullt och man strulade med handbagaget, vi blev nästan ca 45 min försenade före start, men de flög in en halvtimme. Jag hamnade på en fönsterplats, ifs. trevligt, men ytterst satt en man med gipsad fot, i mitten en ung dam, som direkt efter avgång kröp in i sin huvjacka – dvs. hon drog ner huvan till näsan, knöt ihop och kröp in med armarna och sedan sov hon hela resan. Jag hade jättejobbigt med att inte kunna resa mig och dessutom svårt att sova – trots att jag var hur trött som helst.
Att få lägga sig platt i en säng – man ska uppskatta det mer än man gör. Fast, det har jag gjort många gånger den senaste månaden …
Imorgon – min tid – idag svensk tid – är det dotterdotterns 10-års dag. Nervositeten började idag på eftermiddagen, men verkar som om hon kunnat somna i kväll. Strax ska jag göra det samma.
Sist måste jag få dela med mig vad jag hittade på grannens Facebook. Ha de’ …
Support på medeltiden från YouTube