Här får SWEA Sydafrika sin ordförandeklubba …
Hade papper som skulle printas ut på natten, rättade listor, som drabbats av tryckfelsnisse – så det blev ca 3½ timmes sömn. Nya resenärer som kom, samma procedur som igår, men inget migränanfall. Vi tappade bort tre stycken istället. Vår reseledare stod på flygplatsen och väntade i en timme sedan den siste passageraren kommit ut från tullen. Sedan fick han lov att åka med de resterande stackars deltagare som flugit hela natten.
Mitt i allt denna röra så kommer damen som inte fått ut pengar på sitt kort. Hon ville ringa till kortbolaget och höra hur det var med kortet – snäll, som jag är, så fick hon ringa på min dator. Jga lämnade kaoset en stund och hamnade i lätt panik i stället. Någon hade tagit ut 25.000 föregående dag på hennes kort … Efter några långa samtal, och ännu längre minuter, så visade det sej att det var banken som spärrat kortet. Någon hade gjort försök att ta ut pengar, hon själv, så kortet spärrades automatiskt. Hon fick svara på många kontrollfrågor och till slut så aktiverade de kortet igen. Man hade försökt ringa på hennes svenska mobil, som låg i Sverige … Puh …
Det tog några timmar innan vi fick veta att en av de försvunna missat planet och skulle komma senare, men de andra två saknades. Lite fundersamma var vi, samtidigt som det kom in två stora grupper. Den sista var försenad och krockade med en dagsutflykt. Vid det laget borde vi vara klonade. Vilken ljudnivå. Har aldrig hållit med om att det skulle vara värre med tanter – men …
Vi lyckades få in dem som skulle in på rummen och få ut dem som skulle på utflykten. Sedan skulle vi göra oss i ordning för Mingelkväll på Two Ocean Aquarium. Vi skulle gå i samlad trupp och tillställningen skulle börja kl 7.
Mingelkvällen blev trevlig – ljudnivå igen, men denna gång var det ett Marimba band som stod för ljudnivån. De skulle ha ställt upp sej utanför foajen, men hann före vår värdinna och sedan var det inget att göra. Det var bra akustik i hallen … och de spelade vackert för oss i en timme innan vi drog oss in i till själva tanken. Där hölls det tal och vår avdelning blev invigd (efter 9 år) av Agneta Nilsson, grundare till SWEA. Hajarna simmade i bakgrunden och alla tyckte det var lite speciellt …
Själv satte mej och skrev ut några extra skyltar innan det blev sängen – alldeles för sent, igen …
Jag älskar marimbaband, men inte inomhus …
Ja, det låter inte så mycket mindre om 135 tanter heller …
Majoriteten verkar glada att servera oss …
Vi bytte också ordförande i regionen …
(Hajarna höll sej borta under talet, tyvärr)
