Det är heltidsarbete – så gott som – att installera en ny dator. När det dessutom är ett nytt operativsystem … Många självklarheter, som sitter in ryggmärgen, de gäller inte alls. Bara att öppna och spara ett dokument. Finns en introduktionsfilm – ska titta på den. Den blir nog en vana den här datorn också så småningom – liksom tangentbordet. Men, det är lite annorlunda, så jag får gå tillbaka och korrigera hela tiden. Är det konstigheter och stavfel som slinker igenom så vet ni varför.
Kommer nog att älska denna dator lika mycket som min första laptop. Den var så rolig att skriva på. Det är en härlig känsla att skriva på denna också, även om det är annorlunda. Träffar mycket fel och har precis missat allt jag skrev. Gick inte att ångra – något är fel där. Under ångra tillbaka knappen var det tomt. Antagligen något de ”inte tänkt” på. Nu försöker jag komma ihåg vad jag skrev.
Innan datorerna, och även parallellt, fanns det elektriska skrivmaskiner. Finns det någon idag – utom vi gamlingar – som vet vad en elektrisk skrivmaskin är. Det var en fantastisk uppfinning på 60-talet och de var sååå moderna. På samma 60-tal gick jag och väninnan på skrivmaskinskurs efter skolan. Där stod gamla mekaniska maskiner. De modernaste var Facit, de maskinerna ville alla ha, Halda var också ganska ok. Värst var det när man hamnade framför en gammal Remington, med metallinfattade tangenter av glas.
Kommer ihåg hur man ibland fastnade med fingrarna mellan tangenterna och hur tangenterna fastnade i en klump mot valsen … När man skrev fel fanns det en liten metallskiva med anpassade hål, beroende på hur många bokstäver som var fel. En rund, stenhård kautschuk som man skulle sudda med. Det var nästan omöjligt och det blev så gott som alltid hål i papperet. På den tiden fanns inga kopieringsmaskiner, man skrev det antal kopior som behövdes med karbonpapper emellan – vilken mardröm, alla kopior skulle rätts. Så kom Tipex – vilken skillnad …
Nu för tiden bara markerar man och raderar eller högerklickar och får rätt stavning – om inte allt försvinner förstås …