Idag var det återigen sommar här i Strängnäs, liksom i igår. Då upplevde vi sommar i Stockholm. Maken och jag tog tåget och sedan t-banan för att träffa våra vänner från Halmstad. Äntligen kunde det bli av att ses. Det blev en  lunch på Kvarnens uterestaurang på Medborgarplatsen. Solen värmde oss och det blev en långlunch. Så roligt att träffa gamla vänner – vi plockar bara upp tråden där vi släppte den sist vi sågs och timmarna bara tickade på …

Det är också nytt för oss att åka tåg. Jag har alltid älskat att åka tåg. Det tar inte fullt 50 minuter från Strängnäs till Stockholm C. Igår när vi åkte hem var det dessutom ett ”gammaldags” tåg, med normala säten. Oj, så skönt man åker i dessa tåg som skapades på den tiden man tänkte passagerare och komfort …

Nu ska jag skryta lite. Jag har fantastiska barn – ja, de är inte längre i den ålder man tänker barn – men de kan ju aldrig bli något annat i förhållande till mig.

De har nu uppnått den ålder där jag befinner mig mentalt – i min värld. En mycket bra ålder, jag har beslutat mig för att förbli där. Kroppen har en annan uppfattning, men den tänker jag inte bry mig om.

Nu ska jag fortsätta skryta om mina barn. När jag är hjälplös i cyberrymden – de fixar det. När jag är orolig och bekymrad – de finns där med goda råd. När jag är ledsen och förtvivlad – de finns där med kloka, tröstande ord.

De har båda skaffat sig underbara familjer och klarar sig alldeles utmärkt själva. Visst, jag har vant mig vid att inte lyssna efter ljud av ytterdörren, det tog många år, att inse att de inte kommer hem. Kravet att inte fixa middag- ganska skönt. Kommer inte ens ihåg om jag gav dem mat – men antagligen gjorde jag det för de har överlevt och blivit två underbara vuxna individer – så, kanske jag har bidragit lite …