Har haft några härliga dagar i Rättvik med barnbarnet och Jackson. En charmig, kramgo hund som skulle kunna få mig att glömma allt engagemang med att ha hund. När han kommer och tittar på mig, han kan stå helt stilla länge och bara söka min blick – då smälter jag. När han ”tvättar” mina händer, eller mina byxor om händerna är upptagna, är jag inte lika förtjust, men förstår att jag antagligen ska känna mig smickrad. Att sitta och ”gräva” i pälsen när vi tittar på TV …
Barnbarnet ska fylla tonåring i dagarna och valsar i de nedre regionerna av målbrottet. Det är fascinerande med barn i denna ålder – de är så barnsliga ena minuten för att nästa minut så diskuterar vi vad som sägs på nyheterna.
Det är också roligt att tala om vardagliga saker – tyvärr har min hörsel försämrats så mycket denna höst och tonläget där jag hör dåligt krockar med tonläget på barnbarnets röst. Men han är tålmodig och svarar snällt på mina frågor – även om han får upprepa flera gånger …
Det hann komma snö medan jag var kvar i Rättvik. Så exotiskt och vackert även om jag nästa spräckte mig när jag skulle sopa mig ut. Fick jag tag i en snöskovel och skottade riktigt snyggt – tyckte jag. Nästa dag, söndag, syntes inte ett spår av mitt skottande.
Jag skulle ta tåget till Arlanda och grannfrun körde mig. Perrongen var inte skottad, men jag ”plogade” upp en ränna med min väska och de andra passagerarna tackade mig. De kunde gå torrskodda – själv fick jag gräva ut snö ur skorna och det tog en bra stund innan jag var torr igen …
SJ fungerade perfekt den här dagen – trots idogt snöande. Jag var på plats på Arlanda på minuten. Väldigt bekvämt att kliva ur tåget, ta en bagagevagn, ta hissen och gå till incheckningen …
