Morgon, sol, på balkongen…. kom på att jag ju inte har solat mej, trots att vi suttit där varje dag… Nu åker vi hem om en vecka och jag är alldeles blek på mage och lår. Så i morse skulle det bli av, bikinin åkte på och jag försökte en liten stund. Det resulterade i att jag var helt slut, för varmt och blev magen svidande röd – ja, en av de utstånde delarna. ”En mormor”, som barnbarnet kallar det… Parasollet åkte upp och jag satte mej i skuggan igen. Där blev jag sittande med min spännande bok, tills maken kom och påpekade att jag skulle vara hos läkaren om tio minuter.

Hade totalt glömt det, kanske det berodde på att jag tänkt ge återbud, men bestämde mej för att gå i alla fall. Det var han, den ”trollkarls” liknande som skulle besökas. Fick på mej kläder och pinnade på i mina nya, stora, fula skor. De var jättebra att gå fort i. Jag blev bara 5 minuter för sen, det gjorde inget, för han verkade upptagen. Det visade sej att han antagligen åt sin lunch – det satt lite rester kvar i skägget…

Han ställde sina frågor o jag svarade och sedan blev det på mage på britsen igen. Jag räknade nålarna – det blev 20 st idag. Konstigt det där att det inte känns när han sticker in dem, känns bara att han grejar med något. Sedan får jag ligga där och meningen är att jag skall koppla av. Det går också väldigt bra i ca 20 minuter, men sedan börjar det bli långtråkigt, obekvämt och allmänt irriterande. Idag kände jag också en viss ”aktivitet” i ena benet, som inte var helt angenäm…

Medan jag låg där och väntade på att det skulle vara klart, så hör jag snarkningar… Trodde först att jag hört fel, men nej, doktorn snarkade i rummet intill… 😉 Jag visste inte vad jag skulle göra, ligga kvar eller ropa till honom. Det började bli rejält obekvämt. Men han snarkade och jag försökte koppla av en stund till. Efter ett tag så vaknade han tack o lov. Han kom in o tog bort nålarna och jag klev upp, men det kändes fortfarande mycket konstigt i benet – kunde nästan inte lyfta det för att få på mej shortsen. Då såg jag att en nål fortfarande satt kvar i benet. Han måste ha varit mycket nyvaken…

Sedan tittade han på mej med sin snälla ögon, han har faktiskt väldigt snälla ögon ovanför sitt långa skägg, och frågade om jag mådde bra. Han önskade mej också allt gott innan vi skildes åt. Vi får se om jag ser honom igen någon gång. Men han har fixat min rygg – för den här gången.