Middagen med våra svenska vänner är avklarad. Det blev gravad Kingklip, en fantastiskt god fisk med vitt, fast kött. Har aldrig gravat den förut. Smaken blev lite annorlunda mot Cape Salmon och andra feta fiskar som finns här. Antagligen påverkar fettet i fisken smaken. God blev den i alla fall och bäst av allt – gästerna tyckte att det var jättegott. Till den serverades inte gravlaxsås, utan en örtsås. Dvs. gräddfil med finhackade örter. Det kunde gärna ha varit någon rom också, men en liten burk röd rom kostar ca 60 sek. Då får det bli salt som tillsats istället.

Det finns norsk odlad lax att köpa här, både färsk och kallrökt, men den bojkottar jag. Man ska inte köpa fisk som fraktats över halva jordklotet. Speciellt inte som det finns så fin fisk i havet här, även om den inte är orangefärgad – den har dessutom ätit själv och inte tärt på resurserna i havet.

Lammet blev perfekt – i mina ögon – precis som jag ville att det skulle bli. Det kommer jag att göra om fler gånger. En fin benfri bit som jag marinerade över natten i citronsaft, olivolja, finhackad rosmarin och svartpeppar. När det var dags att steka perforerade jag den med vitlöksklyftor, gned in med salt, mer peppar och stoppade rosmarinkvistar innanför nätet. Mer citron och olivolja.

När det gäller potatisgratäng så har det gått troll i det. Det fungerar aldrig som jag vill. Denna gång hörde vi inte klockan, vi glömde helt enkelt bort den i ugnen kvällen innan. Jag hade bestämt att jag inte skulle lägga på osten förrän den skulle värmas upp och användas. Det var nog tur det. Grädden blev lite bränd i kanterna på formen, men det gick att ta bort.  Jag fyllde på med mjölk – som fick stå över natten. Nästa dag hällde jag på grädde – mjölken hade sugit in totalt – strödde över riven ost och så fick den gå på svag värme i en timme. Den blev supergod. Inte ofta jag fått den så krämig … En perfekt rödvinssås därtill – som jag inte har en aning om hur jag åstadkom. Rött vin, saften från steken, fond av något slag. Borde ha skrivit ner …

Gästerna sa i alla fall att de tyckte att middagen var god och jag väljer att tro dem – jag tyckte själv att det var gott. De dröjde sig kvar – till min glädje – och jag menar det verkligen. Som värdinna har jag stått i köket hela dagen, varit på språng för att det ska klaffa med allt. När allt är serverat och man sitter och pratar efteråt – då börjar min fest. Därför uppskattar jag när gästerna sitter kvar.

Men det blev ingen choklad till kaffet – den var bara borta …