Hon kämpar på min kompis. Vid ett tillfälle idag gjorde hon mig riktigt nervös. Precis när jag tänkte gå ifrån en stund och njuta av värmen och solen utomhus. Det började låta, inte som första gången, men jag hörde hur ansträngt det var. Jag gick in och kollade i programmet som står och jobbar för att få henne ”frisk” igen. Hux flux fanns det inte ens en gigabyte ledigt på hårddisken – jag blev ordentligt nervös och visste inte vad jag skulle göra.

Borde jag ha ”relodat” henne redan i måndags – vad skulle nu hända med alla program. Jag sparade det jag jobbade på och kopplade ur min ”sticka”. Satt och gjorde ingenting – maken gick och lade sig. Efter en stund lugnade hon ner sig igen och jag övervägde om jag skulle kunna lägga en patiens, medan jag lyssnade av läget. Då återgick ljudet till det vanliga surret och jag kollade in hårddiskens kapacitet – den var nu åter 35 gig. Så det måste ha varit något stort och tungt som flyttades.

Maken och jag gick ut och bestämde att vi skulle gå till greken och äta – vi har inte varit där på länge. En mycket enkel restaurang med grekisk meny, de har också en veranda – jag ville sitta utomhus eftersom jag har varit instängd så mycket nu. Naturligtvis så höll de på att renovera sin veranda just idag. Men vi satte oss strax innanför och luften och solen nådde oss nästan. Då behövde de dra för skjutdörrarna, för nu skulle det sopas.

Kvällen har jag tillbringat framför datorn och försökt bringa ordning i alla mina filer. Maken har suttit framför TV:n och tittat på fotboll. Sydafrikas lag mot ett amerikanskt lag och matchen spelade på den nya arenan här i Kapstaden. Vi ser den inte, men vi hörde ljudet av vuvuzelas – hur nu det stavas. Tyvärr så fick amerikanarna in ett mål strax före slutet. Synd, de skulle behöva lite uppmuntran våra Bfana Bfana. Det skulle även jag behöva …