Jag har skrivit tidigare om jag inte alltid vet i vilken säng jag vaknar. Det kan ju låta lite suspekt, men jag kan försäkra att maken ligger vi min sida. Fast, när jag vaknar har han redan varit uppe ett bra tag. Imorse var det dags igen – att vakna och inte veta vart. Det kan komma en dag då det resulterar i skador, jag kliver nämligen upp på olika sidor av sängen i olika boningar.

Ikväll (natt) när jag kryper ner bredvid maken, som redan sover, blir det i en ny säng i ett nytt rum. Visserligen har jag sovit där förut, men det är ett år sedan. Som tur är så har jag innerplats – mot väggen alltså. Så inget särskilt kan hända.

Vi befinner oss nu i Hälsingland. Vi kom hit i eftermiddags, några timmar senare än vi tänkt, men vi strulade till det och fick göra en del avvikelser på vägen som konsumerade timmar. Nu kom vi fram i tid för att kunna vädra madrasser, sängkläder och sätta korsdrag i huset. Det var 11 grader inne, ute bara 7 grader i skuggan, men det berodde nog på den stora snödriva som fortfarande dröjde sig kvar på norrsidan – där termometern mätte. På framsidan var det ljuvligt i solen. Ut med trädgårdsmöbeln som draperades med madrasser, kuddar och täcken. Själva hann vi parkera oss några minuter på ”bron” med varsin – obligatorisk – whisky, efter resan. Så härligt, så skönt, varmt och gott. Mycket varmare än i huset.

Det är alltid massor som skall fixas, och vi gjorde en hel del innan vi tog kväll och bänkade oss framför brasan och njöt av den sköna värmen, en fisksoppa som kokades på vedspisen och tittade på en ny norsk deckare.

I skrivande stund är luften varm i stugan, men vet av erfarenhet att kylan dröjer sig kvar i väggar och tak och ute har temperaturen nu sjunkit till 0 grader. Men jag tror att det kommer att vara ok, även om temperaturen sjunker inomhus.

Våren har inte alls kommit lika långt här, när vi lämnade Stockholm i morse så fullkomligt exploderade allt i solen. Men vi har passerat stånd av blåsippor – så vackert!! Vitsipporna blommar också och faktiskt har en av björkarna på tomten minimala musöron, men det mesta har inte tillstymmelse till att slå ut. Jag vet av erfarenhet att det brukar explodera här uppe och att i slutet på maj så är de ikapp – vi får se hur långt det hinner med medan vi är här.

Vi njuter av tystnaden – nåja, nu hör man hur det tjuter i öronen …

Grattis! systerson och väninna som fyllt år.