Det blev åter en dag framför datorn, men bara drygt halva dagen. Det räckte, jag var inne och petade på Sweas hemsida. Hade glömt hur kinkig den kunde vara när man skall ändra något. Tog hela förmiddagen för ett dokument.

Ute sken solen så gott, så jag tog paus och satte mej några timmar o läste i min bok. Hade skrivt till olika personer och ställt frågor som jag behövde svar från. Så jag satt där med gott samvete och njöt. Maken pulade med våra skott – men vi har fortfarande inte fått tillbaka våra blomlådor, så jag får nog skicka iväg maken för att höja rösten lite.

Vi skulle ha en gäst på middag, en av makens norska kollegor från Ghana. Det blev en trevlig kväll, som vi kunde börja med en drink på balkongen – nu är det försommar …

Det är roligt att återuppleva gamla minnen. Blir det så när man blir äldre, eller gjorde man det när man var yngre också, fast man inte tänkte så? Vi blev i alla fall sittande till efter 23, tiden gick så fort, ja inte min klocka – den har stått på kvart i elva hela dagen, så nu var den ikapp. Vi kunde nog ha suttit kvar en god stund till, samtalsämnen fattades inte, om det inte varit arbetsdag för vår gäst i morgon. Han får komma tillbaka nästa gång han besöker CT så vi får tala färdigt …

När vår gäst skulle gå hem så gick jag ut på loftgången och tittade upp mot berget, precis då föll en stjärna. Jag önskade förståss …Vi har faktiskt trevligt …

Var så fokuserad att jag inte märkte att maken fotograferade …