Dagen har varit som gårdagen, jag har scannat massor med bilder – massor med minnen. Det var dock ingen deckare på TV, men ett program om övernaturliga krafter på femman. Så nyfiken slog jag på kanalen, men – vet inte riktigt vad jag tror.
Foten blir bättre o bättre och eftersom jag nu kan gå utan min krycka, så börjar maken falla in i gamla mönster … att jag fixar matlagningen igen – verkar det som. Men jag protesterar, så länge vill jag inte testa att stå – så bra är det inte. Så idag förberedde jag sittande i köket, sedan gick jag och satte mej framför datorn igen – en tyst protest. Efter ett tag kom han in o frågade om han skulle steka på det jag föreberett … 😉
Jag hjälpte faktiskt till lite mer, men jag tänker inte riskera något – är inte värt det. Några dagar får han faktiskt offra sej. Imorgon skall jag på mitt återbesök, då får jag se hur blå foten är. Ser i kanterna under bandaget att det nog kan vara ganska så rejält.
Hoppas nu bara att det stilla regn, som har varit så mysigt nu i några dagar, upphör. Det kan blir lite jobbigt annars att hålla foten torr. Ja, även den andra, kan ju bara ha min kalleanka-sko fortfarande på den foten, och den är ihålig. Den står i tur för operation nästa år …
Mamma o pappa på hans 40 års dag, länge sedan jag var 40 år …