Vi vaknade upp till vårt nästan färdiga kök. Nu återstod det bara några små hyllor, så det kändes inte så hopplöst när vi letade på gästrumsgolvet efter vad vi behövde inför frukosten. Handy man kom och de satte igång att banka, ibland lät det som om de försökte slå sönder köket, men allt kom på plats och han fick sin betalning. Puh …

Vi gav oss iväg ut och tittade på tvättmaskiner, det är lika bra att fortsätta när man ändå har ångan uppe. Wow, hade ingen aning om hur det har utvecklats på tvättmaskinfronten – inte prismässigt heller. Men det var nästan som att befinna sej på en rymdavdelning, en massa finesser och frontpaneler som såg ut som hos piloterna i cockpit. Vet inte om jag kommer att klara av att ställa in ett enkelt tvättprogram. De har också utvecklats så att man skall veta om man tvättar en skjorta eller en handduk. Vi gick och åt en sen lunch istället…

Under tiden ringde man från telefonbolaget, det verkar som om de inte har glömt oss, och i bästa fall så kommer det tekniker under fredagen för att göra någonting. Nu vet jag inte om jag skall tro att det kan gå så fort, men man kan bli rejält överraskad i det här landet. Vissa saker kan gå väldigt trögt, och ibland så slår de bara knut på sej själva och allt är klart på nolltid. Som förra gången vi kom och elen var avstängd, vårt autogiro hade inte fungerat. Maken åkte ner till ”Kommunalkontoret” och betalade och innan det var mörkt så kom det en gubbe och kopplade på. Tror jag inte fungerat hemma i Sverige. Men man kan aldrig vara riktigt säker. Vi är nöjda om de får igång det hela under nästa vecka.

Jag skurade ur köket igen, men orkade inte ta allt. Vår Hilda skall komma idag, så hon får ta de nedre regionerna – hon är ju bara en tvärhand hög, kanske 1.50. Hon får också diska allt som skall tillbaka in, bra va´, så slipper jag, men jag får nog ställa in i överskåpen …

Det är så här vi brukar ha det …

Titta …