Idag har jag varit en lat kvinna … Sedan en tid tar maken och jag en promenad längs vattnet varje morgon. Det tar minst en timme och efteråt går vi hem och fixar frukost. Det är helt fantastiskt att kunna gå utan att det börjar värka i fötterna efter tio minuter och jag har knappt vetat hur jag skulle ta mig tillbaka. Nu är det inte ovanligt att jag ligger steget före maken …

Ingen, som inte varit i samma situation, kan föreställa sig hur det känns att inte kunna gå – promenera … En självklarhet och något som jag alltid gjort och tycker om. Nu är det verklighet igen.

Maken får väcka mig på morgonen – jag har blivit en riktig sömntuta på gamla dar – trots att jag försöker att komma i säng i vettig tid. Sover mina 7-8 timmar varje natt, men … Har bett att han ska knuffa på mig halv åtta. Men i början så var det inte alltid så – nu har han fattat att jag behöver minst en timme för att vakna – innan dess ingen promenad. De sista morgnarna har jag blivit väckt halv åtta, så också idag, men idag blev det ingen promenad … Jag var trött. Kroppen behöver antagligen hämta sig ibland. Dessutom hade jag så mycket att tänka på och komma ihåg – det blev min ”tänkar-patiens”  istället och flera muggar med te.

Efter en dag framför datorn var det dags att göra sig i ordning för ett besök på den nystartade svenska föreningen här i Kapstaden. Där var några bekanta, Sweor, men också flera unga svenskar/or med barn. Det var jätteroligt att se att det finns svenska barn i Kapstaden. Jag gjorde mitt bästa för att locka dem till vår julmiddag där de kan delta i Luciatåget. Vi får se hur det blir – men roligt vore det om de kommer.

Mötet var på en italiensk restaurang, maten var väldigt god – men jag kan numera inte äta mjölprodukter längre … Så det blev till att peta i den goda maten som naturligtvis bestod av pasta. Vi blev kvar till bland de sista – förståss – men det beror på att vi hade trevliga samtal med svenskar vi aldrig träffat förut.

När vi väntade på taxin kunde vi beundra Table Mountain – som var upplyst i kväll – så imponerande högt och stort.

Värmen har – äntligen – kommit och vi har svettats och njutit, 23 grader i skrivande stund och klockan är alldeles för sent på natten – igen …