Det blev  som vanligt inför avresan till en annan kontinent och bortavaro mer än tre veckors semester. Trodde jag skulle vara van vid det här laget, men långt ifrån. Maken lade sej tidigt, men jag sov inte alls. Det där ”lilla sista” tar längre och längre tid för varje år.

Taxin skulle komma kl 03.30 – men när maken vaknade 45 minuter innan och insåg hur mycket det var kvar att fixa, så ringde han  och ändrade till kl 4.00. Jag ”tror” att vi ordnade det mesta (snälla granne och dotter – låt oss veta vad vi missade)  …

Vi kom till flygplatsen i god tid – om det är något vi lärt oss så är det att vara i tid de senaste åren. Vi hade  checkat in on line, så vi trodde att det skulle vara ”Drop off”, som de gör så stor reklam av. Men nej – det är fortfarande kö – inte för att checka in – det måste alla göra själva vid ”datamaskiner” – och de flesta fattar ingenting. Därför han man en ”värdinna”, som går runt till var och en för att förklara hur man gör – så numera är inte den största kön till incheckningen, utan till incheckningsmaskinerna. Och lustigt nog så är det de som inte har en aning om incheckning på Internet som står där …

Vårt problem var att vi hade en golfbag med oss, och den skulle de ha betalt för, alltså så kunde de inte hantera detta vid incheckningsdisken. Och den service disk som hade hand om den saken skulle inte öppna förrän 20 minuter senare. Så vi hade inget för att vi var där i god tid. När vi äntligen kommit igenom all denna säkerhets-kontoll-hysteri – som jag tyckte var bra i början, men som kanske har blivit lite  …. Så fick vi veta att planet var ca 1 timme försenat … Tack för det …

Vi satt där och väntade och drack vårt (dyra) morgonkaffe. Maken hade tittat lite på priserna när han köpte kaffet, en räksmörgås kostade 170 kr – nånting … (Taxfree, som det väl är, eller …?)

Vi kom iväg till Amsterdam, det var mycket turbulens, men de landade och vi hade 35 minuter på oss att ta oss till nästa plan. Via en tullkontroll med jättelång kö – vi försökte påkalla hjälp, men de tyckte inte vi hade något problem, vi hade ju 30 minuter på oss. Efter passkontrollen var det bara att springa till gaten och innan dess säkerhetskontrollen. Vi klarade det hela med 5 minuter till godo – men då kunde vi ha behövt varsin frottéhanduk efter den ofrivilliga ”morgonduschen”.

Nu slapp vi i alla fall stanna i Amsterdam, även om det kanske skulle ha varit trevligt. Vi landade i Cape Town på tid, men passkontrollkön var under all kritik – som den varit de senaste åren – det tog en timme innan i kom igenom – och vi blev så glada att vårt bagage också fanns där – hur de nu hann med det i Amsterdam? Tack för det …

Nu är vi här …!!

Men kvart över elva på kvällen, så var vi i lägenheten – vi fick igång stömmen och konstaterade att det nog inte var så varmt – visserligen 18 grader enligt termometern – men så fuktigt. Jag skall inte gå in på några detaljer – men efter några whisky, värme ljus och filtar, så somnade vi …