Det har varit kallt idag, jag satt en stund på förmiddagen men frös. Försökte med att ha fötterna i solen så de skulle bli varma. Det blev de också, men trots kylan i luften är solen för varm. Det fick bli inne i stället. Hade tänkt ta en promenad, men min yrsel kom tillbaka idag.

Jag var och hämtade mina nya glasögon och det var nästan läskigt att gå, vingligt. Kanske inte rätt dag att prova nya glasögon. Men de verkar ok, jag har haft dem hela eftermiddagen, även en stund på balkongen – måste testa om de fungerar. Har kostat på sådana som blir mörka i solljus. Märkte ingen skillnad, men när maken kollade och jag speglade mig i fönsterglaset så var de mörka. Helt otroligt, jag märker ingen större skillnad i färger men glaset är mörkt. Ska bli spännande att se hur de blir i Sverige med den låga vårsolen. Mina gamla glasögon är bra, men jag bestämde mig för att köpa ett par till, får dra av momsen och med valutan så blir det en bra affär. Kan vara bra att ha ett par extra.

Vi har faktiskt suttit med stängd balkongdörr ikväll. Jag har mysdressen på mig, den i plysch med långa ben och en jacka till. Skinntofflorna sitter också på. Vi eldade ljus och efter en stund var det alldeles för varmt, för så kallt är det trots allt inte. Vi var bara lite frusna …

Nu har vi kollat på Mellon – andra chansen och är väl relativt nöjda med resultatet. Lite konstigt att låtarna skulle tävla två och två – lite orättvis i vissa fall. Jag hade gärna haft killen som tävlade mot Lisa kvar i finalen, vars namn jag inte kommer ihåg, tycker han och hans låt var bra. Samma med killen som tävlade mot Loreen – att han gick vidare, så roligt! Maken höll sig vaken hela tävlingen, första gången …

Efteråt satte vi oss på balkongen en stund, det har blivit en trevlig vana de senaste veckorna. En liten stund att sammanfatta dagen innan det blir sängen …

Egentligen borde jag skriva om att Hilda har varit här idag och fixat lägenheten och gjort så fint, att jag suttit på balkongen och löst korsord. Att jag håller på att gå igenom bilder för det föredrag jag ska hålla i april, men …

Vi lever alla i vår vardagliga lunk, det är lite upp och ner. Ibland lite mer och ibland lite mindre – som livet brukar vara. Men, så plötsligt slår det till, det blir kaos, katastrof – allt slår till på en gång. Jag tror vi alla har varit med om det någon gång. Som vi säger i Sverige ”En olycka kommer sällan ensam…”.

Detta pågår i detta nu i vår familjekrets. Hur kommer det sig att allt sker samtidigt, finns inte en chans för de inblandade att klara av saker som man vill. Tack o lov kan det bli nödlösningar, bra, men det där som måste ordnas och bestämmas just nu.

Och mitt i alltihop, denna ovisshet – hur kommer det att bli …

Har lite svårt att överge balkongen, men just nu sjunker temperaturen ganska drastiskt. Det kommer svala vindar och den är nu nere i 22. Får se hur länge stearinljusen brinner. Berättade kanske om min elektriska blomsterbelysning som tvärdog för drygt en vecka sedan. Så trist – den lyste upp så trevligt, placerad som den var i två växter. Precis lagom mycket ljus med skuggorna av växterna på väggen. Den var inköpt i Sverige för ca 10 år sedan – får se om de fortfarande saluför den. Allt ska numera vara solceller – de lampor jag hittills köpt är värdelösa. Alla utom en, den glömdes kvar utanför sommarstugan förra hösten och torde ha lyst de dagar den fick tillräckligt med ljus. Den fortsatte att lysa hela sommaren. Alla andra jag har köpt bara blinkar.

Idag var det meningen att vi skulle spela boule med svensk gänget. Det sker på en vinfarm några mil öster om Kapstaden. Vi hade bestämt med två svenska vänner, jag hade bestämt mig för att följa med trots att jag inte skulle kunna spela, men jag skulle ta med mig en bok och sitta och vänta medan de andra spelade. När jag vaknade kände jag inte för att ens försöka ta mig in i en bil. Jag blev kvar hemma. De piller doktorn skrivit ut fungerade igår, men idag var jag tvungen att lägga till mina egna.

När dessa verkat bestämde jag att nu skulle jag passa på att köpa några av de saker jag tänkt ut inför hemresan – kan ju dra av momsen nu när jag är turist. Butiken ligger tvärs över gatan och så blev det och sedan en skön stund på balkongen.

Hade handlat in råvaror tidigare som måste tas om hand – bäst före  datum. Jag förvandlade dessa till en fantastiskt god gratäng. Låter kanske tråkigt med, vitkål, lök, vitlök, köttfärs, grädde och överbliven keso, toppat med riven ost. Men så gott med lite (massor) med kryddor …

Maken väckte mig tidigt i morse, inte roligt – jag var så djup inne i mina drömmar, hade varit där flera gånger förut och kände igen allt.

Jag har i flera år drömt om en tunnelbanestation under jord där jag ska göra ett tunnelbanebyte till Bagarmossen – där inget stämmer med verkligheten, allt är så krångligt, kundovänligt och folk springer för att hinna med tåget, som är överfullt. Men, jag har genom dessa år lärt mig precis hur jag ska göra. Jag kommer till o med fram till Bagarmossen – som inte ser ut som det gjorde på den tiden jag hade anledning att vara där. När maken väckte mig i morse höll jag på att utforska det ”nya” Bagarmossen och ville inte vakna. Har ingen aning om hur det ser ut i Bagarmossen idag, måste vara minst 30-35 år sedan jag var där, ska kanske åka dit och titta om det numera ser ut som i min dröm …

Kanske berodde denna djupa sömn och drömmarna på att jag tog dubbla värktabletter i går kväll.

Jag var i vilket fall tvungen att stiga upp, vi skulle ringa till doktorn för att få tid och kolla mina skadade delar från igår. Vi fick komma inom tre kvart. Det blev till att snabbduscha och stapla iväg. Denna gång fanns maken vid min sida och jag kunde hänga på honom.

Doktorn skrev remiss till röntgen, jag fick röntga tummen, revbenen och slutligen knäet. Vi hann få i oss en frukost medan röntgenläkaren gjorde sitt utlåtande och en timme senare var vi tillbaka hos doktorn försedd med CD med mina röntgenbilder och ett utlåtande. Tack o lov var inget brutet. Doktorn skrev ut piller och jag ska ta ett om dagen. Och om det inte är bättre till torsdag ska jag få spruta i knäet. Låt oss hoppas att tabletterna fungerar – vill inte ha spruta i knäet.

De piller jag fick var samma sort jag fick på reumatologen i Eskilstuna – bara dubbelt så starka. Dessa tar faktiskt bort smärtan i revbenen, tummen och knäet. Jag vågar gå, även om det känns som om benet under knäet hänger löst. Doktorn tror att bekymren i knäet beror på att fallet har satt igång en reaktion i min artros – som tyvärr finns där.

Med tummen är det som det är, men jag har ”skena” sedan tidigare och den kommer till pass igen. Handen är blå på insidan.

Jag gillar min doktor här i SA. Har tidigare varit hos honom när jag haft bekymmer och han är effektiv, snabb och ger mig den hjälp jag behöver. Slipper sitta en halv dag och vänta på att någon ska ringa tillbaka och tala om att tyvärr är akuttiderna slut för idag – du får ringa i morgon igen. Försöker man då säga att ”kan du inte sätt upp mig i morgon” får man till svar att de kan de inte. Jag får lov att ringa om …

Har nu avklarat mitt årliga möte – med tandläkaren. Lika nervöst varje år, ja – mer och mer för varje år kan jag säga. Tycker att det ”rasar” med allt. Naglar, hår, hud och varför inte också tänderna.

Tandläkaren är så uppmuntrande och tycker allt ser så bra ut. Han röntgar, kollar med ”bitpapper” att jag inte sliter fel. Jag fick bita i någon slags pinne i plast som ska avslöja om jag har inflammation eller om det var sprickor.  Allt var bra, bara en liten justering med att slipa ner några punkter på några amalgamfyllningar. De lär växa och kan spräcka tanden om man har otur. Och till mig, som tillhör amalgamgenerationen, säger han att man ska inte röra i det som inte behövs. Han tycker dessutom att mina är ovanligt bra gjorda … Vad svarar man på det?

Jag är tacksam för allt som man kan skjuta på framtiden. Nöjd gick jag därifrån. Hann bara gå ett halvt kvarter så stod jag på näsan. Jag föll handlöst framåt – fick tag i en blomkruka och kanske dämpade jag fallet något, men rakt ner i backen blev det. Smällde i mitt onda knä – vet inte om det redan innan var orsaken – allt gick så fort. En ung man kom fram och försökte få upp mig och han lyckades. En ung kvinna fråga flera gånger om jag var ok. Själv var jag omtumlad – vet ju inte varför jag ramlade. Tog mig därifrån och staplade hem med ett knä som inte fungerar. Min tidigare onda tumme, som äntligen fungerade och jag kunde lyfta en kanna eller kastrull igen – den är nu totalt kass.

Fick ont i knäet för några dagar sedan och det har inte fungerat riktigt sedan dess, undrar om det var orsaken, att det vek sig. Hade det varit foten borde jag känt det. När den viker sig brukar det göra rejält ont, men så var det inte.

Jag tog smärtstillande, tog fel sort – det blev de som jag tar inför natten och jag  blev rejält trött – lade mig att sova några timmar. Nu ska jag lägga mig igen och fylla på dosen med samma tabletter. I morgon bitti ska jag ringa doktorn så får vi se om där är några skador som ska repareras eller om det bara är att vänta. Men till tandläkaren behöver jag inte återkomma förrän nästa år …

Idag har det varit en avslagen dag och mer avslagen blev den när jag skulle fixa middagen. Hade planerat i förväg – inte så ofta, men nu var det så. Tog i god tid ut de marinerade revbensspjäll som skulle stekas i ugn. När det var dags att sätt igång ugnen och göra salladen till blev det tvärstopp.

Hade totalt glömt att när jag gjorde äggmuffins i förra veckan så jäste det över och hamnade en massa på botten av ugnen. Hade planerat att Hilda skulle fixa det – glömde säga till. Kunde inte bara starta ugnen med detta klet på botten. Kände inte heller för att ställa mig på knä – vilket fortfarande gör ont efter att jag ställde mig på knä för några dagar sedan. Något hände då.

Det är några som brukar äta ute varje fredag på en sydafrikansk stekhus kedja – Spur – som har de bästa hamburgare och köttbitar, ja revbensspjäll också om man vill. Vi ringde till en av dem som brukar gå och hörde oss för. Jo, de skulle gå dit. Vi hängde på och nu sitter jag här däst efter en alldeles för stor hamburgare med bacon och guacamole.

Nu får det bli sängen, det blev alldeles för sent igår kväll …