Fisksoppa med saffran …

Idag har det varit en dag i köket. Vi skulle ha två kära vänner på middag ikväll. Jag har lagt ner mycket tid på att leta fram en passande rätt, den skulle bestå av fisk. Det har gått åt några timmar att ”fiska” på nätet. Till slut fastnade jag för två recept och har kombinerat dess så gott jag kunnat. Resultatet blev en mycket god soppa.

Måste sätta mig ner i morgon och skriva ner hur jag gjorde för att det ska bli lättare nästa gång. Det var lite virrigt ett tag – mest för att jag är velig, har svårt att fatta beslut och det kan ta tid – jag tvekar innan jag bestämt vad jag tror är bäst. Nu vet jag resultatet och det blev bra. Den var mycket god och jag serverade den med en egen aioli. Den blev dessutom mättande. Hälften kunde ha varit nog. Gör inget – det blir åtminstone en middag till. En middag som blir enkel, bara att värma på.

Som förrätt gjorde jag min gravade angelfish, en fisk – som jag antagligen skrivit om tidigare. Det är inte lika vacker som den färgade norska laxen, men den är äkta och naturligt fiskad här i havet utanför. Det är en fet fisk som lämpar sig för gravning. Den är dessutom alldeles utmärkt i andra sammanhang. God och fast i köttet. Den fick ingå i grytan också tillsammans med en annan lokalt fångad fisk. Vägrar att köpa norskt odlat som fraktas över halva jordklotet till en stad som har sig egen fiskeflotta.

Till dessert gjorde jag chokladmousse, med apelsinsmak. Wow, så god och var inte svår att fixa till. Köpte 70 % ig choklad och en apelsin, grädde och ägg gjorde resten. Jag kanske ska förvandla den här bloggen till en matblogg – det är ju så populärt nuförtiden. Är någon intresserad av recepten så hör av er – men det dräller ju av dem därute – så.

Jag är lat och trögstartad, innan jag ställer mig i köket, men när jag väl står där med bra musik eller ett intressant radioprogram att lyssna på – då tycker jag det är ganska roligt. Jag gillar att göra mat från grunden – vill inte ha halv – eller helfabrikat. Man blir ganska mörkrädd när man läser innehållsförteckningarna …

Ostpinnar …

Har varit ute på nätet och desperat letat efter recept på ostpinnar, eller grissini bakade utan vetemjöl. Det dyker upp en ansenlig mängd entusiastiska amatörer och de mest skiftande recept. Det mesta verkar oerhört krångligt att baka, om ens möjligt att få ett acceptabelt resultat. Vi ska ha gäster i morgon och jag ska bjuda på fisksoppa – till den vill maken ha grissini. De finns inte att köpa på vår butik. Kanske någon annanstans. Jag vill dessutom hellre att vi ska ha ostpinnar – mycket godare.

Verkar som om jag får ge mig och baka med vetemjöl, tråkigt – då kan jag själv inte äta av dem. Kanske en, man vet inte. Ibland blir det katastrof när jag äter vetemjöl – ibland inte så stora konsekvenser. Tror att det har att göra med hur mycket fett som jag äter samtidigt. Kan inte förklaras på annat sätt. Äter jag en bulle, katastrof dygnet efter – turistmage. Äter jag en croissant, nästan helt ok. Den består nästan av lika mycket smör som vetemjöl.

Nu får vi se om jag krånglar till det i morgon med ett recept som bakas i princip som en croissant, tar många kavlingar i anspråk + tid. Då kan jag själv smaka – men är kanske helt utmattad istället. Eller om jag helt enkelt bakar vanliga ostpinnar enligt gammalt recept med vetemjöl och riven ost, går snabbt. Vi får se hur det blir.

Annars har det inte hänt så mycket idag. Vakterna har bytt sida i entrén, de sitter nu på vänster sida istället för höger sida. Roligt med förändring och det blir säker bra.

Vi försökte att titta på två serier på SVT Play i kväll, men något var fel. Jag kopplade in min dator – krångligt med sladdar och ljudet måste skickas via vår FM sändare till radion. När allt var på plats stod det bara och tuggade. Vi försökte via plattan, den fick fnatt och stod bara och blinkade. Vi vill gärna tro att det var SVT Play som hade problem, om inte så är det vi som har problem. Vi har ju vant oss vid att kunna titta på deras utbud och det går för det mesta mycket bra – men inte i kväll. Det fick bli balkongen i stället – inte helt fel …

Reggae med gudomlig bearnaisesås …

Idag har vi varit på långpromenad. Den gick längs strandpromenaden, det är ett otroligt ljus med stranden, vattnet och vågorna. Det var mycket folk ute och rörde på sig idag. Vi går så långt vi klarar av och håller reda på bussens avgångstid längs vår promenad. När vi närmar oss en hållplats som stämmer med avgångstiden ställer vi oss där och väntar in bussen. Fungerar alldeles utmärkt. Vi får en liten promenad och bussen tar oss dit vi vill.

Idag var målet en restaurang vi uppskattar mycket för deras goda mat till hyggliga priser och bra service. På söndagarna är det dessutom reggae, ett band som spelar riktigt bra. Jag gillar reggae, åtminstone i den variant som detta band spelar. Man sitter där njuter av god mat och gungar med i musiken medan man äter.

Det är alltid fullt i restaurangen – varje gång man kommer och det finns ett ledigt bord – bingo. Det är inte sällan man får sätta sig i baren och vänta. Idag hade vi tur, vi fick det sista bordet. Jättekul att sitta där och titta på alla olika typer som besöker stället. Sydafrikanska småbarnsfamiljer, far/morföräldrar med barnbarn, äldre par utan barn, ungdomar, gamlingar, svarta, vita, turister – ja, alla konstellationer. Mitt i allt detta flyter det omkring hur mycket personal som helst.

När maten kommer in är man aldrig besviken, däremot orkar man kanske inte alltid äta upp allt. Maken tog idag en Paella och jag en köttbit med deras – alldeles för goda Bearnaise sås. Nu hade man ökat storleken på såsskålen – lycka …

Proppmätta vaggade vi till busshållplatsen, vi hade tänkt gå några hållplatser, men – nej …

Ser ni filén som ligger på ett berg av stekta champinjoner, de tunna stripsen och den stoora skålen med gudasåsen …
Vardagsbild: på väg hem från busshållplatsen …
Vardagsbild 2: På väg från bussen och en annorlunda vinkel på Lions Head …

———————–

Nu drar det igång: Mellon …

Sticker jag ut hakan, är jag sipp när jag tycker att programledarna är urdåliga på melodifestivalen – numera ”Mellon”. Maken och jag kändes oss förlägna vid vissa tillfällen, när man tog upp Änglahund, som hårdrock – pinsamt. Väntar sig Hasse Andersson att han ska ta Änglahund till nya höjder som hårdrockare, få ny publik, gå hem hos ungdomarna ännu en gång – patetiskt.

Sitter just nu och väntar på slutomröstningen och tittar på något konstnärligt med människor i kroppsstrumpor med färgeffekter på. Kanske inte helt fel – kanske till o med ganska bra vart efter numret fortgår. Faktiskt bra. Läckert i all sin enkelhet …

Nano har nu gått vidare till finalen – helt ok, jag tycker hans låt är bra. Men jag är rädd att folkvagnskillarna kommer att ta nästa plats – kidsen går hem på tuffa killar, den barbröstade med solglasögon kunde inte ens svara programledaren på en fråga …

Jag är glad att de två låtar jag gillade bäst gick direkt till final. Men, hur kunde den rödhåriga tjejen förlora mot de tråkiga killarna i folkan … Hon hade en bra låt, killarna var bara röriga, men trollade bort rörigheten med en barbröstad (stum person) med solglasögon …

Sitter nu på balkongen igen, det är så underbart här ute på kvällen – fattar inte – sitter aldrig här på dagen. Tog med datorn, hade tidigare idag telefon kontakt med våra vänner som är ute och reser på egen hand. De hörde av sig ikväll om hur deras safari hade varit. Mycket lyckad vad jag förstod. De hade lagt upp bilderna på Facebook. Jag påpekade att jag inte var kompis men att jag skulle söka att bli. När jag satte mig och letade igenom alla tänkbara ”vänner” hittade jag några kära namn. Jag skickade vänförfrågan och jag har redan fått positivt svar.

Nu tillhör jag inte skaran som är aktiv på FB, jag tycker det är lite för utlämnande och faktiskt lite obehagligt. Eftersom jag är medlem i en del stora föreningar så inkluderas alla dessa adresser i: ”Marie – du känner väl dessa …”. Det handlar om hundratals personer, mina egna mailkontakter, mailkontakter till dessa – mailkontakter till deras kontakter, till deras kontakter  – i all evighet …

Min reaktion är: ”Hur läskigt kan det bli, hur mycket vet de om mig, vilka sidor jag besöker – det syns i reklamen som ramlar in. Någon där ute har fullständig kontroll på allt du gör.

Jag har letat information på hälsosidor, idag har jag rensat ca 10 ”hälsosajter” som börjat skicka regelbundna mail till mig. Det är ganska läskigt där ute i cyberrymden – de har helkoll på dig …

Men idag är jag glad att jag pga av detta fick kontakt med en person som är mig väldigt kär …

Turistens klagan …

Jag fick en idé tidigare idag om vad jag skulle skriva om, eftersom jag var upptagen med annat så skyndade jag mig att skriva rubriken för att komma ihåg. Jag sitter nu här och läser rubriken – har ingen aning om hur jag tänkte – inga klockor ringer …

Om jag försöker tänka på något att klaga över så är det väl mitt skadade finger från igår. Plåstret ramlade av när jag diskade idag – vi har ingen diskmaskin – vi brukar ha Hilda. Hon är kvar i Zimbabwe och vi får klara den detaljen själva. Det gick jättebra under själva disken, sedan skulle jag fixa med middagen. Kyckling. Jag trixade så gott jag kunde och efteråt blev det noggrann tvätt och spritgelé. Funkar ganska bra.

Undrar vad jag skulle skriva om: Turistens klagan …

Jag har också – äntligen – kommit mig för att baka av de dyra mjölsorter jag inköpt. Datumet hade gått ut. Jag provsmakade och det var inget fel och satte mina degar. Det blev två sorter. Mandelkakor och kokostoppar. Jag vill gärna ha något till kaffet på eftermiddagen, men klarar inte av vitt mjöl och vanligt socker. Då blir det turistmage. Har letat på nätet i flera år efter kakor med annat mjöl, t.ex mandel/kokosmjöl. De flesta recept jag testat hittills har varit botten. Men tror att de jag bakade idag är ok. Åtminstone var tjuvsmaken god. Vi får se vad jag tycker i morgon vid fikat.

Idag har jag också lagat en ny rätt till middag. Hasselbacks kyckling, hittade receptet på nätet. Det finns många gurus där ute som vill dela med sig av sina recept. Detta verkade ok och blev faktiskt riktigt gott, även om vi inte fick tag i filéer. Det blev lårben och klubbor, men det fick inte hindra. Ja, riktigt gott faktiskt – kommer att laga denna rätt fler gånger. Kan varmt rekommendera den och vill ni ha recept – hör av er.

Nu är det sent, maken och grannarna har lagt sig, men jag sitter här på balkongen och skriver och undrar vad ”turistens klagan” står för. Jag har tänt blombelysningen och oljelampan som ska motverka myggangrepp (de finns här ibland) med hjälp av citron-nånting olja. Denna makapär (oljelampan) är indisk. Hilda har haft sina duster med den och den är numera  ganska stympad, men den fungerar fortfarande och är en present från vår mäklare Ben, som förmedlade lägenheten. En fantastisk och vänlig person som ställde upp när det strulade. Vi bodde i Ghana då, maken var tvungen att åka hem för att jobba. Jag blev kvar för att ta emot hantverkare som inte kom. Fick boka om min biljett tre gånger. Jag har antagligen skrivit om detta tidigare. Men, det dråpligaste är nog att de fick byta ut kylskåpet minst två gånger medan jag var kvar. Framsidan var repad. Vår underbare Ben, lovade att vara närvarande vid nästa leverans. Han meddelade efteråt att nu var ett felfritt kylskåp på plats och de andra hade säkert också varit felfria. Det var den skyddande plasten som var repad …

Undrar vad turisten klagade över …

Ser väl inte helt fel ut …
Hasselbacks kyckling …

Al Pitcher, Hilda, internet koder mm …

Idag har det verkligen inte hänt mycket i mitt liv. Den största händelsen var nog att jag fick sätta plåster på mitt pekfinger – som stör mig nu när jag skriver. Råkade skära mig på en vass kant. Såret är nu omplåstrat, behandlat med tvål och vatten och alkogel. Vet inte hur mycket det hjälper, men brukar ta till det vid sår på fingrarna här nere.

Vi hade hoppats på att Hilda skulle återkomma efter sin julferie hemma hos familjen i Zimbabwe, men nej. Vi fick tag i hennes syster och vi fick återigen veta att hon kommer nästa vecka, det fick vi veta förra veckan också. Vi längtar efter henne, här nere är det hon som tar om lägenheten, vi vet knappt hur man gör. Visserligen har vi både dammsugit, dammat och våttorkat. Vi är ganska duktiga på att hålla efter i köket och badrummet/toan, men … Det är hennes revir, det har det varit i ca 8 år nu. Hilda, vi saknar dig – kom hem …!

Maken var på sin återkommande veckolunch med ”gubbarna”. Jag såg fram emot några timmar för mig själv. Det fick bli inomhus med stängda dörrar och fönster. Skolan, som ger oss utsikt över en stor pool, hade simtävlingar. Då är det livligt med heja ramsor och skrik i allmänhet. Kunde förstås ha tagit en promenad, men det kändes inte helt ok idag. Det blev en dag framför datorn – så mycket man kan fastna i där, och det är ett behov man inte visste att man hade för 10 år sedan. Kanske bara 5 år.

Maken och jag talade idag om hur han tidigare under våra utlandsvistelser satt och ringde till banken för att få veta om transaktionerna på kontot. Redan då var det viktigt att hålla koll – än viktigare nu för tiden. Med sig från Sverige hade han en lista med koder som han via telefonen skulle knappa in. En röst talade om för honom transaktionerna på kontot. Det fungerade alldeles utmärkt och var väldigt ”modernt”, att sitta i Afrika och kunna ha koll på sitt konto i Sverige – fattar ni – så mycket mer imponerande än allt vi nu har tillgång till på internet.

Jag fick min nya internetkod idag, (tack kära kusin), vi kunde gå in och kolla status. Nuförtiden ska man ju öppna och stänga kortet för den kontinent man befinner sig på. Dessutom är det viktigt att hålla koll – finns så mycket skumt där ute som vi inte fattar vidden av.

Vet inte om jag tidigare – för några år sedan – skrev om att jag fick ett samtal från mitt kortföretag där en dam frågade mig var jag befann mig. I Sverige, svarade jag, men jag ska resa till USA imorgon. Hon berättade att just nu försökte man betala en hotellräkning i USA med mitt kort. Rekommendationen var att stoppa kortet, vilket gjordes. Det blev en del problem för min del, men hade en dotter som räddade mig under min vistelse ”over there”.

Ikväll såg vi en talkshow på SVT Play: Al Pitcher, en tokrolig nyzeeländare, verkar vara gift med en svenska, och han försöker anpassa sig till det svenska levnadssättet. Har ni inte sett programmet tycker jag att ni ska göra det. Han driver väldigt bra och kärleksfullt med oss svenskar. Jag hoppas vi får se honom igen.  Här är länken, programmet kan bara ses i tre dagar till – men värt att kika in:

http://www.svtplay.se/video/11794422/al-pitcher-fy-fan-sverige/al-pitcher-fy-fan-sverige-avsnitt-1