Idag blev det bussresa in till stan och besök på turistcentret. Tyvärr upptäckte vår gäst då att hans telefon saknades. Vi försökte gå igenom scenariot vad som föregått. Antingen blev han bestulen på busshållplatsen utanför vårt köpcenter, eller på bussen medan vi all stod och väntade på grönt ljus. Då var vi tätt packade och troligen var det då … Men, oavsett, lade det sordin på dagen. Vi har aldrig råkat ut för något liknande under våra år sedan 1993. Tiderna förändras och vi får kanske ändra status  till ”Stockholms säkerhet”, 100 procent koll på allt 100 procent av tiden.

Vi åt lunch i Comapy Garden, en trevlig park att ströva omkring i. Maten var ok och vi gick ner till torget där alla hantverkare försöker prångla ut sina alster. Vi var inte idealkunder och tillförde inget. Vi satte oss och tog varsin kaffe. Under tiden underhöll ett marimba band och en udda figur dansade runt och gjorde roliga saker. Bl.a. öppnade han obefintliga dörrar för gående. Ska försöka ladda upp min film. Den är många minuter lång, men speglar livet i Cape Town där några underhåller och några flyttar undan sin försäljning och många vanliga människor som försöker passera …

Vi tog bussen tillbaka och sågs på en drink med bitings på balkongen. Det fortsatte inomhus med vin, ost mm. Det var mycket att prata om, klockan blev efter midnatt …

Just nu sitter jag på balkongen och skriver. Det är 30 grader varmt och skönt. Måst antagligen gå in snart, batteriet behöver laddning, men jag fortsätter så länge det går. Vilken person, i Sverige född, går inomhus om det är varmt på balkongen. Det spelar ingen roll att det är mörkt. Jag har sällskap av månen, som snart är full. Maken har just dragit sig tillbaka – han har normala kvällsvanor.

Idag har vi varit med våra vänner i Waterfront. Det blev en avslappnad dag med restaurangbesök och mycket njutande. Ingen shopping. Vi åt en fantastisk lunch på en av våra favoritrestauranger, en italiensk vi lärt känna sedan några år tillbaka. Det är tur för vår absoluta favorit, Hildebrand, en restaurang vi lärde oss tycka om redan 1993 när vi var här första gången, har gått i graven. Den är totalt utblåst och har blivit en modern variant nu, som ska tilltala den yngre generationen. Antagligen inte fel, men ingen atmosfär. Våra gamla kypare, som vi kände och som var med under alla år, var nu puts väck. Särskilt känner vi för en Klement, han träffade vi redan på 90-talet och han har alltid kommit fram och hälsat oss välkommen i alla år. Undrar vad som blivit av dem, arbetslösa? Nu är det bara en massa ungdomar, inget fel på dem – men vi saknar lite det gamla …

Även båtflottan, dvs utflyktsbåtarna, har ökat i antal, även om den gamla segelskutan som fanns redan -93 med sina röda segel fortfarande finns där. Men den gör sina utflykter med hissade segel för motor – man hinner med fler turer så …

Turerna till Robben Island pågår – dyrare än någonsin. De har strulat på i alla år. Går de, eller går de inte? Maken och jag har aldrig varit där och har heller ingen önskan att göra det – nu avskräcker priset.

Nu var det dags att ladda batterierna, men jag drog en skarvsladd istället och sitter kvar här ute. Var duktig i går och kom i säng i tid, men hur ska det gå till i kväll? Vem vill missa denna underbara, mjuka och mörka värme – inte jag …

Idag har jag varit ute på vift. För första gången sedan jag kom ner har jag åkt buss. Jag fick testa det nya bussystemet, som varit igång några år, men som jag egentligen aldrig utnyttjat. Bara åkt från en hållplats till en annan på samma linje. Idag skulle vi åka från vår bostad till flygplatsen. Jag hittade en fungerande tidtabell på nätet – och tiderna stämde.

Vi klev på bussen utanför porten, vi har ett plastkort där vi laddat in pengar. Det ska skannas mot en terminal, grönt ljus och det är ok. När man kliver av bussen ska man skanna av kortet och då avslutas resan. Vi åkte till stan och den stora bussterminalen. Där var vi i ”transit” och bytte till flygbussen. En timme senare var vi på flygplatsen. Det hade vi kunnat vara på kortare tid, men man vill inte chansa med trafiken här.

På flygplatsen bänkade vi oss vid ett fönsterbord där man ser start o landningsbanan. Vi beställde in frukost – kyparen påpekade att ”Men, detta är ju frukost”, ”Ja, sa jag, vi har inte ätit frukost än”.

Vi fick vår frukost och satt och tittade på plan som landade och startade. Ganska livlig trafik faktiskt. Kom för en gångs skull ihåg att ta med kameran och tog alldeles för många bilder.

Våra vänner landade på tid, det tog emellertid väldigt lång tid att komma igenom passkontroll, bagage och tull. Det var tydligen en muslimsk grej på gång – terminalen kryllade av muslimska familjer och det vinkades när deras familjer/vänner lämnade planet (vilket man kan se) och kramades när det väl kom ut.

Vi mötte våra vänner och följde dem till deras hotell. Ikväll var vi på en ny indisk restaurang, jag var lite skeptisk men åt en fantastiskt god räkcurry. De andra var också nöjda. Det blir definitivt återbesök …