Jag sitter här i mitt rum och har svårt att se. Tårarna svämmar över och de rinner ner för kinderna. Dörren är öppen och jag lyssnar till ett gäng trettonåringar som har party ute i vardagsrummet. De spelar just nu ett spel och fnittrar och skrattar så härligt – skratt smittar verkligen. Jag sitter i rummet bredvid och kan inte hålla mig för skratt. Var tvungen att göra mig ett ärende ut i rummet för att kunna kika på dem.

Det är en underbar tid i livet när man fyller tretton. Fortfarande barn, med en fot på väg in i vuxenvärlden. Jag kommer ihåg att jag kände mig så stor när jag fick ha party i garaget. Alla pappas verktyg röjdes, idol affischer från Bildjournalen sattes upp. Elvis och Paul Anka. Skivspelaren bars dit. Syskonen förbjöds att sätta sin fot där. Lillsyrran har berättat att hon kikade i nyckelhålet.

Jag fick Dear One med Larry Finnigan i present. Den spelades om och om igen under kvällen. Den var min absoluta favorit under lång tid. Andra favoriter var bl.a. Eddie Hodges/I’m Gonna Knock On Your Door, Jay Epae/Putti Putti, Emile ford/Still, Brenda Lee, Paul Anka och så Trio me’ Bumba … 😉 Ja, listan kan göras lång.

Idag spelar man annan slags musik, jag gillar den också. Om en stund ska det ätas pizza, sedan blir det en film som valts ut under stort besvär. Under filmen serveras godis och popcorn, var och har sin egen pappers burk att fylla på efter hand. Det blir prinsesstårta – som vi kört väldigt långt för att köpa på ett europeiskt konditori, som var väldigt välbesökt. Fullsatt och lång kö. Inte en cup cake så långt ögat kunde se, bara europeiska bakverk.

Men det härligaste av allt är att se och höra dessa härliga, glada tjejer – och, lillebror får vara med. Vilken lycka för honom, han visar sig dessutom vara en riktig party typ …

Själv har jag förflyttat mig tillbaka till tidiga 60-talet med hjälp av You Tube, där kan jag återuppleva minnena från då det var jag som fyllde tretton.

Särskilt för dig, kära kusin, kommer här länken till din, då, absoluta favorit. Jag kommer ihåg hur du skrek varje gång den spelades. De skriken kan vi höra idag också – men då när Sverige gör mål i fotboll … 🙂

Vill ni bli unga tonåringar på nytt? Lyssna här:

Dear One  https://www.youtube.com/watch?v=rZxuUFjLE0k

Putti Putti  https://www.youtube.com/watch?v=UR9h_c4s-ac

Still  https://www.youtube.com/watch?v=Bih-GP-39sk

I’m Gonna Knock …  https://www.youtube.com/watch?v=QRIhld4O68c

 

Ja, listan kan bli mycket längre – det var bra musik i början på sextio-talet. Och, tårarna beror på åldern – något med ögonen och tårkanalerna …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

---

Idag är jag glad att jag är på andra sidan Atlanten och med den tidsskillnad det innebär. Det betyder att jag låg och sov när en avgörande händelse inträffade i släkten. Den stuga som vår mamma lämnade efter sig till oss döttrar har sålts på offentlig auktion.

En liten del av släkten sitter nu och tycker nog att de har vunnit – men jag är inte så säker på att det är så. Min systers s.k. sambo vann budgivningen. Han äger nu stugan, men vi andra har varandra …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

Idag har jag låtit mig misshandlas frivilligt. Jag har varit hos en akupressör, en liten man från Hawaii. Han hade långt hår som han fäste i en knut i nacken och då påminde han om en sumobrottare. Lika stark också – tror jag. Han gav sig på mina muskler och där innanför skelettet. Han arbetade med armbågar, knän och händer.

Jag låg som en liten mask och försökte andas och att låta bli att skrika. Dotterdottern stod och tittade på med glada, uppmuntrande kommentarer. Hon hade gått igenom behandlingen för en vecka sedan och visste vad det innebar och hon  skulle gå igenom den igen, efter mig – frivilligt.

Misshandlaren sade åt mig att andas, dotterdottern upprepade på svenska – och sedan fortsatte han att ropa åt mig på svenska att andas. Inte så lätt ska jag tala om när man har fullt sjå med att överleva.

Det finns ett slut på allt, så också detta. Sedan var det dotterdottern som hamnade på mattan. Hon gjorde det bra – men visst syntes det att det gjorde ont. Jag har gjort akupressur tidigare, på nittio-talet. Då gällde det mitt ena ben, faktiskt samma ben som jag idag har så ont i min fot. Det gjorde gott efteråt då – och det tror jag det kommer att göra den här gången också. Man känner precis var alla ”låsta” punkter är och trots att det gör ont vill man på något sätt ha mer. Fast inte där och just då …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Det blev en utflykt igår för att inköpa artificiella pumpor för dekoration. Jag har aldrig hanterat en riktig pumpa. Smetigt enligt dottern, som nu löser det så här i år. Sedan kan de läggas undan för att tas fram nästa år igen, om de står pall.

Vi målade våra pumpor, lite som att måla rejält stora påskägg. Kanske lite mer svårhanterat. De blev väldigt olika. Ska bli kul att se dem på plats. Här är Halloween stort och alla med självaktning dekorerar utanför sina hus och det gör man i god tid. Egentligen trevligt – då hinner man ju se det folk lagt ner tid och pengar på.

Idag var det vardag igen. Det var höstlikt ute och jag kurade inne. Försöker lära mig ett fotoprogram som jag inte är van vid. Samma som tidigare – fast väldigt olika … Har hittat en del instruktionsfilmer på nätet – men de är långt ifrån komplett med det jag vill göra. Går mest ut på att ta roliga bilder med telefonen och sätta ihop roliga presentationer och skicka till vänner. Det är inte riktigt min ambition. Mitt gamla Photoshop är för gammalt för den har datorn. Får kanske sitta vid den gamla datorn när jag ska fixa med mina foton. Har inte hittat riktigt samma funktioner som jag använder väldigt ofta – kanske de finns där. Man har gömt allt bakom fåniga menyer med fåniga symboler.

Visst, somliga presentationer är riktigt trevliga, jag kanske är för traditionell …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Jag vaknar fortfarande vid 4-tiden och har svårt att somna om. Åtminstone trodde jag att det var så i morse. Hade de mest konstiga tankar, men det var tydligen en dröm, mycket märklig och rent bisarr. Blev förvånad att klockan var halv åtta när jag tittade nästa gång. Kände mig utsövd och fixade te och skrev ikapp här. Var så trött igår kväll.

I morse var det en riktigt skön, långsam morgon. Inga krav på barnen att fixa innan skolan, inga tävlingar eller träning. När frukosten är avklarad kommer några krav. Barnen ska ladda var sin tvättmaskin med veckans kläder som ska tvättas och tumlas. Det går bra med bara lite tillsägelse. När det kommer till att ta hand om den rena tvätten och sortera in i lådor blir det tjat på riktigt ;). Det kan gå ganska många timmar innan arbetet är klart – man glömmer gärna bort.

Idag  kom det en rejäl regnskur … Exotiskt!!! Barnen o mamma var tvungna att springa ut i regnet för att bara känna. Det blev en åskknall också, sedan var det över. Men, det var mulet på eftermiddagen och åskade i horisonten. Där hade det också haglat rejält, men här blev det bara blött sedan var det slut.

Pojkarna åkte iväg och handlade och fixade middagen. Det blev grillade hamburgare med special krydda och specialdressing som sonsonen fixat själv från recept ur en kokbok jag tagit med. Jättegott blev det …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Det var en lugn lördagsmorgon i huset. Alla fick slappa lite och morna sig var och en på sitt sätt.

Dottersonen genomförde en fotbollsmatch, de var tydligen var bra, men förlorade med 1-0, eller om det var omvänt. Han verkade nöjd i vilket fall.

Det blev ett litet försenat födelsedags ätande av tårtan ute i trädgården. Temperaturen var perfekt – 24 grader.

Vi tjejer drog iväg till en liten håla utanför Sacramento, där skulle det vara gymnastiktävling. Eftersom hon numera tillhör de äldre tjejerna så fick hon inte börja tävlingen förrän 6.30. Det var inget vidare, den var inte över förrän strax efter 9 – nu pratar vi på kvällen.

Fruktansvärda timmar för oss i publiken. Vi klämdes ihop på några obekväma långbänkar i trä utan ryggstöd, det enda ”stöd” man hade i ryggen, och kände av ibland, var knäna på personen som satt snäppet högre bakom. För få platser och fruktansvärt rörigt. Ryggen har inte hämtat sig än. Man sitter dessutom med fjärilar i magen vissa stunder när det var dags för vår favorit.

Verkade som om man försökte döva tristessen med att äta – folk sprang fram och tillbaka och köpte snabbmat. Pizza och andra kladdiga saker åts hela tiden runt omkring oss.

Vi hamnade i ett gäng med hemmaklubbens gymnaster. Hörsel skydd hade inte varit fel vissa stunder. Det visade sig sedan att allt vrålande (piper i mitt ena öra fortfarande) var befogat – hemmalaget tog hem flest medaljer i de åldersgrupper och klasser de deltog i.

Desto roligare timmar var det för dotterdottern, det gick väldigt bra för henne och hon hamnade på pallen i alla grenarna. Hon har kommit igen med den äran efter sin svåra skada på armbågen. Även om armen inte är 100% än. Bra jobbat!

Två utmattade vuxna och en kvittrande tonåring styrde kosan hem i mörkret …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---