Vårt gissel förföljer oss …

Fästingarna …

Vi kom tillbaka till lägenheten igår. Jag upptäckte två fästingar på mig själv – på armarna. Fick dem antagligen när jag brottades med björnbären. Plockade tre på maken. I morse plockade jag ytterligare en på mig och en på maken. Nu ikväll hittade jag ännu fler på maken – trots att jag sökte av  i morse. 5 stycken!

Undrar hur många vi har på vår tomt på ön. Maken iakttog ett sovande rådjur som låg i vår trappa upp till tomten för några dagar sedan. Han trodde att det var dött, men så var inte fallet. Det sprang sin väg när han klappade i händerna. Jag ser spåren i rabatterna, hade några Kärleksört som jag gick och väntade på. Hade barrikaderat dem bakom stålställningar, men precis när de slog ut så försvann de innan vi vaknade den morgonen. Det stod bara skaft kvar. Jag kunde i alla fall plocka bort de fula stålställningarna som stått där i veckor.

Rådjuren lever som husdjur på vår tomt – undrar hur många fästingar de släpper på en dag. Känns inte roligt – vi går aldrig barfota längre. Nu finns det inget mer att äta – kanske de kan hålla sig i skogen ett tag och äta av alla godsaker som växer där. Altanen måste vi sätta för ingången till för att slippa dem i blomlådorna.

Dagen har varit ganska avslagen. Vi gjorde ett tappert försök att städa efter sommarens snabba besök här. Det var rejält dammigt – fattar inte varifrån det kommer. Ingen har ju bott här mer än någon dag i taget. Städningen lyckades inte – dammsugarpåsen skrek – fullt. Jag hade köpt nya tidigare i somras – fel sort förstås. Dyra var de också (ca 30 kr styck) och något kvitto har jag inte kvar.

Det är ju ändå söndag så vi sköt upp det hela till i morgon, då vi får åka och köpa nya dyra påsar – förhoppningsvis rätt sort. Maken tog en promenad och jag satte mig på balkongen med min bok. Nu ska jag lägga mig i min nya, sköna, ställbara säng och börja på en ny bok – trots att en Miss Marple ligger och väntar i DVD-spelaren …

Min kompis på balkongen ...
Min kompis på balkongen …

 

 

 

 

 

 

 

 

Några av våra kompisar som vi övertagit av rådjuren ...
Några av våra kompisar som vi övertagit av rådjuren …

 

 

 

 

 

 

 

 

Närstudie - vem kan älska den, och vilken nytta gör den ...?
Närstudie – vem kan älska den, och vilken nytta gör den …?

 

 

 

 

 

 

 

 


90 år …

Idag skulle min mamma ha fyllt 90 år.

För tio år sedan hade vi en härlig, trevlig fest tillsammans med familjen och släkten. Vi har alltid haft trevligt i min familj och trivts med varandra och släkten. Det var som det var meningen att det skulle bli en fantastiskt vacker dag – trots utlovat regn. Partytält var förberedda och resta under mycket besvär och gapskratt. De kom på plats, men behövde inte användas.

Det är tio år sedan och mycket har hänt sedan dess. Ca två veckor efter födelsedagen fick mamma en massiv hjärtinfarkt. Jag hade precis rest hem till Ghana, vi talades vid i telefon och jag frågade: ”Vad har du nu ställt till med?” En jargong vi lagt oss till med då det varit en del problem med hennes hälsa de senaste åren. Jag var beredd att åka hem – men mamma var mycket lugn och svarade på min fråga att de tog så god hand om henne att jag kunde gott stanna där jag var. I två dagar talades vi vid och jag var resklar. Men hon var färdig med livet – hon hade haft en ”avskedsturné” – besökt gamla vänner som fortfarande var i livet – dagarna innan infarkten.

Jag vill här minnas min mamma – som blev min vän de sista åren. Vi reste så mycket tillsammans och jag lärde känna kvinnan bakom ”mamma”. Konstigt hur man egentligen tänker om mammor – de blir på något sätt ”neutraliserade”, de ska vara mammor. Min mamma visade sig vara en trevlig, nyfiken, humoristisk kvinna som vann respekt hos de vi träffade och hon hade lätt att få nya kontakter.

Vi reste bland annat från Maputo via Johannesburg till Kapstaden. Först buss, som landade i ett väldigt tufft område i J-burg. Personalen sade att de ville inte att mamma skulle vara ute på gatan, de ville att hon skulle sitta inne på kontoret – vi andra fick stå kvar ute på gatan bland ”buset” … 🙂 Jag såg till att hon fick ta med sig vårt bagage.

På tågstationen i J-burg var man tvungen att ha järngrepp om bagaget och ögon i både nacke och sidled – mamma klarade det galant utan att bli nervös. Snarare jag som undrade vad jag gett mig in på.

På tåget blev hon bästa kompis med ynglingarna i restaurangvagnen. Det var inte helt okomplicerat att resa tåg i 26 timmar – men, mamma beklagade sig inte. Vi hade en bra resa och hon njöt av äventyret och klarade alla problem med den äran.

Varje år vid denna tid var vi ute i Hälsingeskogarna och harvade lingon, även de sista åren när hon knappt kunde gå. Då letade vi efter ställen där hon kunde ta kryckorna och gå in skogen så hon kunde dra sin plockare. Vi letade svamp och jag lärde henne några svampar som var goda och lättplockade utan att hon skulle behöva ge sig ut i skogen.

Vi brukade ha tur med vädret under denna vecka och kunde sitta ute och rensa det vi plockat. Sedan stängde vi stugan för vintern och – underligt nog blev det ofta höst samma dag vi lämnade.

Tillbaka i lägenheten var det underbart att höra hennes belåtna suck när hon kröp ner i badkaret. Efteråt åt vi hämtpizza och drack rödvin och hon njöt av att vara tillbaka i lägenheten med alla bekvämligheter. Då var hon nöjd efter att ha varit i sin älskade stuga hela sommaren.

Ja, kära mamma – jag har så fina minnen med dig – det var helt underbart att sitta i köket i stugan och lyssna till dina berättelser om ditt liv. Du kunde verkligen berätta, det var inte tråkigt en enda minut. Borde haft bandspelare, men. Tack o lov har jag varit flitig med kameran …

Här sitter hon på sin favoritplats och tittar ut över Dellen ...
Här sitter hon på sin favoritplats och tittar ut över Dellen …

 

 

 

 

 

 

 

Efter badet på hennes födelsedag 2002 ...
Efter badet på hennes födelsedag 2002 …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ännu en skön stund vi Dellen efter en dag i skogen ...
Ännu en skön stund vi Dellen efter en dag i skogen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tappert försök att resa partytält ...
Tappert försök att resa partytält …

 

 

 

 

 

 

 

I vår trädgård i Maputo ...
I vår trädgård i Maputo …

 

 

 

 

 

 

 

Med kikaren inställt på krokodiler i Kruger Park ...
Med kikaren inställt på krokodiler i Kruger Park …

 

 

 

 

 

 

 

Bilene - en underbar lagun norr om Maputo ...
Bilene – en underbar lagun norr om Maputo …

 

Korsord...
Korsord…


 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skördetid …

Det har varit varma vindar idag och jag har passat på att tvätta sådant som ska vara kvar i stugan över vintern. Det är skönt väder men har tillbringat mycket tid inne framför datorn. Nu hoppas jag att det ska vara klart för min del och  att jag kan lyfta blicken och ta tag i andra uppgifter.

Bl.a. har jag kikat lite bakom stugan där det växer björnbär. Har sett en liten klase som börjat mogna. Tog mig igenom ett stort snår med ormbunkar för en stund sedan och fram till den lilla busken. Det visar sig att det jag sett bara är en liten kvist. Snåret har blivit gigantiskt stort – jämfört med förra året – det klättrar en ek som står där – och där är massor med bär. Tänker plocka in en skål som vi kan nibbla på om en liten stund när vi ska sätta oss på altanen och njuta av sommarvärmen och alla blommor som prunkar.

Blommorna är alltid så fina när man ska flytta hem – vilket vi planerar att göra i helgen. I år ska de får stå kvar i sina krukor några veckor till då vi kommer tillbaka för att stänga stugan för vintern. Får se vad som då återstår …

Det är torrt men ljungen blommar tappert - om än lite blek ...
Det är torrt men ljungen blommar tappert – om än lite blek …

En doft som tilltalar flugor …

Det  är sommar igen. Vi bestämde oss för att äta surströmming och bjöd in grannen. Vi kunde sitta ute och det uppskattades – inte bara av oss. Massor av flugor gjorde detsamma – det blev riktigt jobbigt. Jag fick gå efter insektsspray och försöka vifta bort dem från bordet och spraya när de lämnat maten. Någon riktig matro blev den inte.

Grannen var tapper och smakade – men, nej det var inte riktigt hans grej. Han var duktig och åt upp en strömming, men övergick sedan till sill. Det var årets strömming, maken och jag mumsade med god aptit …

IMG_1227

 

 

 

 

Krokpärer, röda de brukar vara gula ...
Krokpärer, röda – de brukar vara gula …

Tack o lov för ärliga människor …

Nu är vi återigen på ön.

Jag gick ut på altanen i kväll med min mugg med kvällste – rooibos, ett buskte från Sydafrika. Har rest igenom landskapet där teet växer och kan intyga det växer som stora buskar/grästuvor. Det innehåller inte det stimuleringsmedel, som vanligt te gör, vilket har samma effekt som koffein, vilket i mitt fall är = kan inte sova.

Kvällarna är nu så mörka att man kan bryta nacken av sig för att beundra stjärnhimlen … Så länge sedan jag gjorde det i Sverige, jag vet inte längre var jag ska leta efter de speciella stjärnbilderna. När jag befinner mig i Sydafrika hittar jag bl.a. Södra Korset och Karlavagnen, den ligger i horisonten och är upp o ner …

Har inte skrivit här på länge, vill att denna plats ska vara ett ställe där jag skriver av mig min glädje och vill gärna försöka få till lite humor. Det är långt ifrån den känslan nu kan jag meddela. Det finns mycket i mitt liv som är fyllt med glädje, men just nu är starka krafter igång för att åstadkomma motsatsen.

Men, kan berätta att här – i samband med sommarstugan – har vi goda människor. Vi bor på en ö, som de flesta vet. Det innebär att vi behöver egen båt och i den ska allt fraktas över och soporna tillbaka. I måndags bestämde vi oss för att åka hem till Strängnäs. Bilen behövde service – vi hade en varningslampa som lyste. Med den moderna tekniken fick vi veta att det var Bypass ventilen.  Helt fantastiskt, man kopplar in en dator i ett uttag som sitter under ratten och där kan man se var felet är. Vi besökte några verkstäder här i Värmdö, de hade inte tid och då bestämde vi att vi åker hem och fixar det i Strängnäs. Det skulle ändå bli regn (hurra!), vi kunde lika bra åka hem.

Vi lastade båten med många väskor, för många – vi förbereder hemflytten inför hösten – vi klarade inte av att hålla reda på alla … När vi kom hem visade det sig att min datorväska där min dator, huvuddatorn, med allt saknades. Även om det dröjde några timmar innan jag saknade den.

Jag kan lova att det blev många minuter och många turer till o från bilen innan vi kunde konstatera att datorväskan inte var med … Hysterin var inte långt borta. Denna dator lämnar normalt inte hemmet, den har inget lösenord. Det blev något fel för några år sedan när man bytte hårddisk och det installerades inget lösenord. Allt information, alla länkar till allt ligger på den.

Panik, efter att vi nött en ränna i parketten så sansade vi oss och  ringde grannen på ön, som satte sig i sin båt och åkte över till fastlandet för att se om den var kvar bredvid sophuset där vi ställt den. Jo, han hittade väskan, någon vänlig själ hade ställt väskan bakom sophuset. Vilka hjältar. Upphittaren och grannen …

När vi kom tillbaka dag, ställde vi bilen bredvid sophuset för att lasta av. Där stod en kasse, det visade sig vara vår kasse, inköpt i Sydafrika – i den låg återvinningsburkar o flaskor. Snacka om ärliga och hyggliga grannar …

 

 

För mycket spänning …

Sitter och gör något jag inte vill …

Jag tittar på sport – jag tittar på svensk damfotboll. Inte för att jag inte gillar det, men, jag har alltid haft svårt för den spänning det innebär med matcher – oavsett om det är damer eller herrar som spelar – oavsett om det är hockey eller fotboll. Det som alla andra vill ha, spänning, vill jag inte ha – jag bryr mig inte och tycker faktiskt inte om det.

Måste ändå säga att jag är imponerad av vårt svenska damlandslag idag – helt annat än en tidigare match jag råkade hamna framför. Nu var det en avgörande match för att ta sig vidare i OS – outhärdligt. Försökte lappa på mitt lapptäcke, men nej, det fungerade inte. Tappade nålen, stack mig och tappade bokstavligt tråden …

Här tar jag en paus från tittandet. De svenska damerna är duktiga, verkar skaka om motståndarlaget och matchen, till o med jag tycker att det är spännande. De spelar mot världens bästa damlag, USA. Och de klarar sig väldigt bra. Det är högt tempo i matchen och jag orkar inte längre titta – för spännande för mig. Jag skriver här i stället och försöker låta bi att titta – men, det är svårt att låta bli att glutta.

Nu är det i alla fall paus och jag kan ”snappla av” – som systerdottern sa när hon var liten och jag tycker fortfarande det är ett härligt uttryck som jag fortfarande använder. Ofta, när jag använder uttrycket, tittar folk på mig med en min som visar att jag inte tillhör begåvningseliten.

Snapplar av är precis vad jag gör just nu. Vi kom tillbaka till ön i eftermiddag, ledbrutna efter allt bärande uppför backen, men det är ju mysigt när man väl sjunker ner på altanen med en ”liten”. Den gör att den slitna, rådbråkade kroppen blir lite avslappnad igen.

Bygget hos grannen pågår med icke förminskad styrka, men jag bestämde mig för att inte irriteras …. Men, visst det är inte optimalt att lyssna till flera som spikar och någon som sågar.

Sedan började andra halvlek i fotbollen och nu sitter vi här inne och har stängt dörren för att slippa höra bankandet från grannen. Det blev ett välförtjänt mål för Sverige. Efter några, vad jag tycker domarmissar – egentligen tyckte jag ”Ut med domaren” – där man klart lät bli att blåsa – vilket ledde till USA:s fördel – det blev det 1-1.

Just nu är det förlängning. Vågar inte titta … Satt och sydde frenetiskt på mina lappar, blev en del blodvite och en massa fel, bestämde mig för att titta trots allt.

Ja, det blev ju nästan ett h-ete, fruktansvärt … Så spännande! Och naturligtvis i sann patriotisk anda var jag mycket kritiskt till domarna – de var partiska och helt klart favoriserade USA, eller?

Gissa vem satt och vrålade när de gjorde mål på straffar. Skrev jag att svenska tjejlanslaget gick vidare …?