Nu hände det igen – jag kom inte in här på sidan, men

det hände inte så mycket idag. Vi var iväg till stora köpcentret för att köpa nya krokar till tamparna på båten. Verkar som krokar numera är gjorda för att bytas varje månad. Godset håller inte.

Har varit på flera butiker och krokarna för krokar är tomma – borde de inte vara nu man säljer båtkrokar? Hur kan man missa att ha en säsongsvara när det är säsong.

Vädret var skönt och jag kunde plantera mina blommor jag köpte. Man lovade rikligt med regn så jag drog in dem under taket på altanen.  Där ser inte så roligt ut nu, men kommer bara solen så …

Idag var jag tillbaka till min lite vimsiga doktor igen. Han har lätt för att glömma, både att jag skulle se honom idag (fick ett brev att han ville se mig i september) och när jag satt i väntrummet. Jag var tvungen att ge mig till känna igen efter c 20 minuter. Han såg lite generad ut. Han är mycket vänlig och ställer frågor. Verkar också som om han vet lite om sköldkörtelproblem. Nu ska jag testa en ny dos igen, vi får se vad som händer.

Det regnade kraftigt när jag körde tillbaka mot storstaden. Sonen möte på bryggan med vår gamla spis som skulle till återvinningen. Vilken skillnad det är med unga starka armar – det gick som en dans att få in den i bilen och sedan ut igen. Sonen med familj återvände till Rättvik och jag till bryggan. Det var sprej i luften och jag blev effektivt blöt. Det var lite kinkigt att lossa tamparna till båten. Vilken skillnad det är på att göra saker i sol eller i regn. När jag körde mot ön blev glasögonen alldeles igen immade. Maken stod på bryggan och tog emot och tyckte att jag såg ut som Karl Bertil Jonsson när han fick lukta på glöggen.

För en gångs skull var vi inte överlastade med kassar som skulle upp. Bara en kylväska med maten från kylskåpet och två med krukväxterna från lägenheten.

På altanen stod mina nyplanterade krukor under tak för att inte drunkna. Det var tomt och tyst i huset och det blev en kväll framför TV:n …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Det var varmt i morse, full fart i huset och i all denna trevliga röra åstadkom vi frukost. Sedan tog arbetsuppgifterna vid. Det blev lite paus för att barnbarnet och kompisen också skulle få känna att det är roligt att vara på ön. De fick en åktur på gummiringen efter båten. Vattnet var säkert inte varmare än i går kväll, men solen sken.

Jag skurade en och en halv däckstol, sedan sade handlederna ifrån och maken tog vid. Vilken skillnad det blev, inte att maken skurade, jag talar om färgen på träet – var kommer allt det svarta från. Är det från det ”svenska” kolet i Tyskland som ska stanna kvar i backen, eller trafiken i stan. Det torde väl i så fall vara slitage från däcken – för ingen får väl släppa ifrån sig avgaser numera. Men, man kan ju förstås ha köpte en bil från de fabrikanter som fuskat …

När maken tagit över skurandet planterade jag de blommor jag köpte in i går. Det blev fint och nu känner jag att det nog snart är sommar – har liksom inte hängt med. Det går så fort och det är kallt och varmt omväxlande. Idag kunde vi definitivt inte klaga på vädret.

Vi fick röjt en hel del med motorsågen. Bl.a. togs den, numera, fula enen bort mot grannen – nu sitter vi och tittar på varandra. Dvs. idag tittade de snickare, som lägger om deras tak, på oss och vi på dem. En ny spaljé ska byggas – den gamla tog slut förra vintern. När vi kom ut till stugan efter vintern var allt insyns skydd knäckt: enen, två kaprifoler och spaljén. Vi lyckades provisoriskt stötta upp allt med hjälp av rep och stöttor. Vackert var det inte, men nu bestämde vi oss för att strunta i insynen och allt kapades. Enligt maken är en ny spaljé på plats. Själv befinner jag mig i Strängnäs – igen.

Här var det en vacker kväll, vindstilla och vacker solnedgång – som jag inte längre ser – den går ner bakom grannhuset. Det var bara 39 grader på balkongen – men det gjorde inget, hade i alla fall inte tid att sitta där.

I morgon ska jag träffa doktorn, hämta min sjuka dator – som nu är frisk igen – och uträtta lite andra ärenden. Sedan är det ön igen. Det känns mindre roligt att komma hit för varje gång – vi bor ju på ön nu och har ställt om posten – även om det inte fungerar. En dag har vi fått posten till ön, en dag har kusinen (som hade vår post i vintras) fått den och idag låg det post här i brevlådan … Skandal skulle jag vilja säga. Posten hit idag var inte viktig, vilket den till kusinen var – tur det stämde med att hon var hemma – men, hur ska man kunna lita på att man får sin post. De tar ju faktiskt betalt för tjänsten och det accepterar jag. Kan kanske – men bara kanske – acceptera att det kan gå fel och den hamnar i vår brevlåda här. Men, definitivt inte att den hamnar hos kusinen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit knas på linjen – har inte kunnat komma in och tydligen ingen annan heller. Nu fungerar det igen och jag har lagt in gårdagens också …

Solen fortsätter att skina på oss. Det blåser till o från – gör inget så länge man är i solen, men hamnar man i skuggan blir det kallt. Inga varma vindar med andra ord. Men ansiktet glöder – solen tar i vilket fall.

Idag fick vi upp spisen från Ljugarstugan – sonen var ute några minuter och sedan stod spisen nedanför trappan. Nu är den gamla utbytt och vi hoppas att det blir bra fastän det blev ett helt annat märke än vi planerat. Den används ju ca 3 månader om året – så det borde den kunna stå pall. Knock, knock, knock …

Idag blev det äntligen inköpt några blommor. Valde att åka till en ”gammaldags” butik, de hade så vackra, välutvecklade plantor. ”Stora” butiken, som gör så mycket reklam, har många bra plantor, men också många misskötta plantor och priset är inte satt efter stordrift. I fortsättningen kommer jag att gynna den lilla butiken. Det var dessutom en trevlig människa bakom disken som pratade med mig om blommorna. Jag behövde inte betala 3 kr per liten papperskasse. Hon tillhandahöll också (gratis) plastflak som blommorna levereras på. Så praktiskt för mig. Enklare att få ner i båten och upp på bryggan.

Nu står blommorna på altanen och i morgon hoppas jag hinna med att plantera dem i krukor. Det kommer att bli full fart här. Sonhustrun och ”vårt” charmtroll, hunden, har kommit idag. Sonen var inne i stan och uträttade några ärenden, han återvände med hustrun. Jag mötte upp efter att jag varit till brädgården och valt virke till en ny spaljé – den gamla har vintern tagit. Om de hade övervakningskamera på brädgården fick de med all sannolikhet roligt. Jag tyckte inte det var så roligt, men visst blev det vimsigt … bytte ut, dvs lade tillbaka tre olika dimensioner tre gånger innan jag var nöjd med de jag hittat.

Sedan tog nästa fas vid – allt skulle upp på taket. Ha, ha – skulle nog kunnat bli en rolig film på YouTube om hur en amatör fäster takräcken, lägger upp långa bräder, försöker fästa varningsflagg – som ska sitta kvar under färden. Och, för att slutligen surra fast det hela så det inte lossnar under färden. Jag, som har fantasi, ser framför mig hur det lossnar och flyger in i vindrutan på efterföljande bil. Här i Stockholm håller man dessutom inga avstånd.

Jag surrar och surrar, kastar linor och kutar runt bilen. Antar att de vred sig bakom kamerorna. Men surrat blev det och det var nästan svårt att få loss – liksom varningsvimpeln. Så visst, tanten kan …

På plats på ön igen blev det grillning – trots att det blev en kylig kväll – men med infravärmare och plädar runt knäna var det ganska behagligt. Barnbarnet och kompisen vill ut och åka ”badboll”. Dvs en sådan där uppblåsbar sak som två kan lägga sig på och man drar efter sig med en snabb motorbåt. De genomförde det och kom upp blåfrusna – men nej – de frös inte. Sonhustrun tog bilder och hon har skickat över några – de är så fina, tycker jag. De visar precis hur magiskt vackert det är i ett visst ljus i skymningen.

Nu sover alla utom jag – men det gör jag också snart …