Paris … | Marie Wiberg

Klockan ringde halv fyra i morse och det kändes inte ett dugg roligt att tänka på att resa igen, mitt i natten … Men en bild på dotterdottern fick mej att tycka att det var helt ok att försöka …

Taxin var beställd till kl 4.45 och 4.50 satt vi i den och var på väg. Då säger chauffören att vi måste betala på taxameter för de minuter som vi inte kom iväg – taxin var ju beställd till kl 5.45, och då hade vi inte startat… Det kunde vi kanske gjort om han hade tagit händerna ut byxfickorna och hjälpt till med väskorna. Han satt och grejade med taxametern medan han körde, det blev inte rätt så tillslut sade han att han skulle fixa när vi kom fram. Vi frågade hur mycket det kunde bli för 5 minuter, ingen idé att bråka, det var snarare skrattretande. Vi kommer att ställa frågor om detta innan/om vi använder samma taxibolag nästa gång, ett av Stockholms största…

Vi kom till Arlanda, verkade som om hela Sverige var ute o reste. Det strulade med min biljett – förståss, precis som vi troddejag var inte bokad. Vi skulle inte få sitta tillsammans, men det skulle säkert ordna sej. Vad som var mer allvarligt, var att vi blev försenade 35 minuter från Arlanda. När vi kom till Paris hade vi 45 minuter på oss. Vi var många som sprang som galningar för att inte hitta gaten, skyltarna slutade i intet – man bygger om och pilarna pekade rakt mot en vägg – utan dörr. Efter några minuters panik, konsulterades en byggarbetare och han sade att vi skulle gå ut ur byggnaden och in igen på andra sidan gatan – och det var precis vad vi skulle, men det fanns inga skyltar…

Trots att vi sprang som tokar, stressade igenom säkerhetskontroller och passkontroller, (ibland kan man inte fatta vilka tjänstemän som ställs bakom diskarna), så missade vi flighten. Dvs det var fortfarande tjugo minuter kvar till avgång, men de släppte inte ut oss. Vi var säkert ett dussin människor som skulle med … Det var flera flyg i Europa som var sena idag, och åtskilliga gånger har jag suttit i plan och väntat på passagerare som kommit med sena anslutningsflyg. Men man har väntat när det bara går en flight om dagen. så inte Air France idag. Dessutom var de ganska okänsliga och nonchalanta. Några passagerare var ordentligt upprörda, vi var bara helt slut. Hade en känsla från början – när vi bokade biljetten i höstas – att det inte skulle fungera – det fanns inga marginaler …

Skrev något igår om ”Inte fel med en natt i Paris om AF betalar, nu sitter vi här i ett minihotellrum, med minisängar, minibadrum med minidusch. Det tog en stund innan vi förstod att vi hade en stol att sitta på, maken tog ett steg åt sidan och då kom den fram. Tur att det inte är en sänggavel i fotändan, nu kan maken ha fötterna utanför och tur att vi inte har något bagage (vi stoppade ner rena trosor/kalsingar i handbagaget)…

Vi tog tåget in till Paris och gick och åt lunch. Varm löksoppa, vi frös. Här är så kallt och vi var bara klädda för att åka taxi till flygplatsen. Vi fick upp lite värme när vi sedan sprang omkring för att hitta en liten flaska konjak eller whisky, som skulle fungera som värmare/nervlungnade ikväll. Det tog oss en timme ungefär. Sedan fick vi vänta en timme på shuttle-bussen till hotellet, då var vi iskalla igen och var mycket glada för vår lilla putte. Men nu börjar värmen att sprida sej i kroppen och snart är vi varma nog att gå ner och äta middag här på hotellet. Vi har också köpt clementiner, för att få i oss lite c-vitaminer – vi känner oss inte helt optimala efter dessa timmar i nedkylt läge. Länge sedan jag frös så mycket …

Nu har vi pratat med dottern via Skype, och fått konstaterat hur olägligt denna försening blev … Och inte kan vi kommunicera pga av tidsskillnaden, vi sover när hon är vaken osv, och om vi behöver sova efter detta dygn! Maken sover redan djupt, jag bara halvsover.

Nu hoppas jag att det kan bli en smidig lösning i morgon när vi kommer till San Francisco …

Maken spanar in en gammal och mycket vacker karusell …