En stor del av mig gråter … Min kära laptop har blivit obotligt? sjuk. Moment 22, den går inte att starta, felsökningsrutorna kommer upp, jag gör vad de säger åt mig allt upprepas. Så har vi hållit på några gånger nu.

Det fåniga är att jag var till Strängnäs i går fram o tillbaka och då hade kunnat ta med mig min andra laptop – om jag bara vetat.

Jag har skrivit trevligt om fredagen, men kommer inte ihåg vad. Hoppas jag har bilderna kvar i kameran kanske jag kommer ihåg när jag ser dem. Hur jag sedan ska få över dem hit är nästa bekymmer.

Nu ska sätta mig på altanen o lyssna på fåglarna och en individ som jobbar med motorsåg. Jättemysigt en söndag morgon.