I morse vaknade jag tidigt av att det var varmt, mitt täcke klibbade. Visserligen har det varit på gränsen att det har varit för varmt ett tag för   täcke, men jag vill ha tyngden när jag sover. Så jag har utvecklat en teknik där jag har benen och alla andra utstickande delar utanför täcket – vilket underlättar attt hålla temperaturen. Temperaturen har varit upp och ner sedan vi anlände.

Dagen har jag tillbringat i Pinelands hos en Swea, vi  tog fram prototyper för grytlappar och förkläden – som vi skall säja på vår julmiddag. Naturligtvis glömde jag tyget hemma som skulle användas – så det blev en extra resa. Men vilken glädje jag upplevde då jag satt med tyg emellan fingrarna i stället för dator tangenter …

Maken hade beställt biljetter till ”Ratpack”, en föreställning som gick på en liten teater i Kapstaden. Den handlar om Dean Martin, Frank Sinatra och Sammy Davis Jr. Föreställningen bygger på en show de hade i Las Vegas som var mycket berömd.

Vi såg en föreställning i London  – när vi var där – det går inte att jämföra föreställningarna. Den i London var proffsig, mer porträttlik, men tråkig. Den här i Kapstaden var amatörmässig, men så mycket mer publikfriande – ja, helt charmerande  …

Jag pratade lite med artisterna i pausen efteråt, de var mycket artiga – men tittade på mig som det UFO, som de antagligen tyckte att jag var. De gestaltade idoler som jag hade när jag var 5-6 år. De var knappast ens födda då de dessa artister dog. De kan antagligen  – inte ens i sin vildaste fantasi – föreställa sig hur stor plats dessa artister tog i mitt hjärta …