Vi vaknade till vackert o varmt väder. Det blev en stund ute på altanen med te och korsord. Frukost åt vi i hotellets matsal – lyxigt att bara välja och lägga på tallriken istället för att fixa själv. Innan vi startade vår resa tillbaka mot ön, hann vi med att dricka kaffe ute i solen. Man kunde se hur det låg ett gult ”töcken” över Siljan, som var spegelblank. Det gula pollen, vi haft så mycket bekymmer med, har nu exploderat i Dalarna.
Vi såg fram emot en varm dag i bilen. Tack o lov för moderna bilar med AC. Temperaturmätaren visade att vi hade som mest 31 grader utomhus. När det var dags för kaffepaus var det bara 29 – inte helt fel … Man måste passa på att njuta.
Vi skulle till ön och såg inte fram emot att ”korsa” Stockholm en fredag eftermiddag. Det var köer åt alla håll. Vi valde att köra genom staden – det kostade 11 kr in och kanske ut också, håller inte reda på sånt. Oavsett blir det mindre än om man går ut och köper en kopp kaffe. Vi tänkte att det nog skulle vara mindre trafik där än på Essingeleden. Det tog oss en dryg halvtimme att komma igenom, får man inte klaga på, det rullade hela tiden i ca 20 km/tim.
Men, gillar inte längre att trängas med ”stockholmsbilister” – där finns alldeles för många ”smarta” som begriper bättre än oss andra och som gör som de tycker är bäst – för dem. Inte undra på att det händer så mycket – är det månne när två smartingar har kommit på samma idé och det inte är någon som tvärnitar eller väjer …?
Vi råkade ut för lite åskregn i ”kanten”, inte tillräckligt för att spola ren bilen från det gula. När vi lastade båten på fastlandet sken solen och vi såg fram emot en skön kväll på altanen, vi bestämde oss för att grilla – man måste passa på.
När vi skulle lasta av på ön närmade sig åskvädret från stan – det kom ganska fort och vi fick stressa för att slippa hamna i det. Har vi gjort förr och det är väldigt effektivt att blöta ner allt. Vi skuttade på så gott vi kunde med våra onda leder och stelhet efter en dag i bilen. När vi fått upp allt halva vägen kunde vi pusta ut.
Vi lämnade alla färgburkar där, många var det, men det gör inget om de blir blöta på utsidan. Vi klättrade vidare uppför berget, fick in kylvarorna och satte oss med varsin välbehövlig whisky på altanen. Den får armar och ben att sluta darra av all ansträngning. Än kan vi få i oss utan att skvimpa – men den dagen kanske kommer då vi behöver sugrör. Fast, om den dagen kommer ska vi nog inte ha kvar det här stället, eller sluta dricka whisky …
Det blev inget regn eller åska, det blev ingen grillning heller – vi orkade inte. Det blev räkor, som snabbtinades och åts framför TV:n. Det blev också en urgammal rulle med ”Lokets bästa” – med urgammal teknik, som fungerar alldeles utmärkt fortfarande och med högsta kvalitet. Det blev bra så …
