Konstigt att det kan vara skillnad på söndag o vardag, när man ändå är ”ledig” varje dag, Men det är det faktiskt, inte minst märks det här i Sea point. All aktivitet på morgnarna på vardagarna – den är helt borta – det är tyst … Det är så tyst att jag hör mitt tjut i örat, jag brukar vara tacksam för det vardagsbuller som pågår.
Maken är ju orolig som vanligt och vill i väg på promenader, det skulle jag också vilja – men det är inte riktigt läge för det än för min del. Mina fötter – som skulle/borde ha opererats i somras, (men det fanns inte tid), gör att promenader inte längre är ett nöje, tyvärr. Jo, jag kan fortfarande promenera, och sedan jag köpte min ”Kalle Anka”-skor – jättefula, okvinnliga och ja, jättefula, så kan jag promenera jättebra, men efteråt. Det betalar sej med värk på natten … Så för min del så avstår jag för närvarande från promenader, jag sitter kvar på balkongen och bara njuter av värmen och det fantastiska ljuset som är i denna stad. Det är inte ett dugg synd om mej.
Idag läste jag ut boken om Mma Ramotski, jag kommer att sakna henne – det är lite svårt att starta en ny bok efter henne, så jag tog fram en bok om Stenålderkost, av Fredrik Paulún, väldigt intressant – kan jag rekommendera, men inte i samma som klass med Damernas Detektivbrå. Paulún kommer jag att läsa vidare i, men jag tror att jag skall sticka emellan med ”Livsnjutarboken” av Lena och Gösta Linderholm. Det är en bok som jag alltid blir så glad när jag bläddrar i. Det är egentligen en kokbok, men jag kokar inte – det inte därför jag läser den – det är helt enkelt en livsnjutarbok.
Jo, jag har faktiskt använt mej av ett recept – jag har gravat vit fisk, och det blev bara så gott. Ja, det beror inte på recepten att jag inte har lagat maten, de är så frestande. Jag vet faktiskt inte varför jag inte specifikt lagat dem, men de smyger sej in i min matlagning. Jag har numera alltid (minst) en kruka med rosmarin och timjan. Skrev jag att jag lämnat över en av mina blomlådor med två rosmarin och ett antal timjan i till vår ”Caretaker”/agent – ”Hon som har han’ om ’et..” Hon lovade inget, såg närmast skräckslagen ut, men jag sa att de har ju bättre chans att klara sej hos henne än på vår balkong, där ingen fanns att se till dem. Hon gick med på det och nu när vi är tillbaka så var det dags att hämta hem blomlådan. Maken var ovillig att gå till henne och fråga om de levde, jag försökte övertala honom till, att om de nu inte levde, så behövde vi krukan och vår agent skulle säkert vilja bli av med krukan, om inte annat. Efter en vecka så kom han iväg, han kom upp med krukan med två välmående rosmariner, de hade till o med skjutit nya skott …
Sen var det det där med solnedgångar… i kväll var himlen så otrolig. Jag kan aldrig få nog …
Detta är så fantastiskt för mej …
……
Ja, det är utsikten från loftgången …