Vi börjar så smått vänja oss vid småstadskulturen – den skiljer sig från vad vi är vana vid i ”den stora staden”. Mycket kan verka som om det är besvärligare, men faktiskt inte. Avstånden är små och människorna vänliga och har tid att prata och vara personliga.

Hade anledning att besöka vårdcentralen idag och blev remitterad till närmaste sjukhus för ultraljud – det ligger i Eskilstuna. Jag suckade och kände att detta är baksidan med att leva i en liten stad. Men faktiskt, en dryg timme senare var jag färdig ultrad och på väg tillbaka till Strängnäs. Vi valde att åka den gamla vägen, struntade i stressen på motorvägen, och passerade en liten skogsdunge där det kryllade av röd flugsvamp i diket – det brukar indikera att där finns svamp.

Där fanns en parkeringsficka, vi stannade bilen och klev några meter in i skogen. 10 minuter senare klev vi ut med en stor plastkasse full med fina mandelkremlor, perfekta blodriskor, karljohan och vanliga soppar – vi hann före de små maskarna. Två ynkliga kantareller slank också med.

Det tog tid att rensa, man ska alltid ha en fickkniv i fickan + minst en stor påse. Nu hade vi en plastpåse i bilen, utan kniv får man med så mycket jord och skräp. Karljohan blev serverat till middagen – gott! De andra ligger förvällda i kylen och ska portioneras i lämpliga plastpåsar och förpassas till frysen för kommande middagar.

Oh, vad jag längtar tillbaka ut i skogen …